Avtalet om fisket i Tana älvs vattendrag och den nya fiskestadgan

Tana älv är vid sidan av Torne älv den viktigaste laxälven i Finland och en av de främsta förök-ningsälvarna för atlantlax. Tana älv utgör också riksgräns mellan Finland och Norge. Gränsen löper längs älvens djupfåra. I vattendraget finns cirka 30 genetiskt differentierade laxstammar som anpassat sig till de olika biflödena. Ungefär sextio kilometer av Tana älvs nedre lopp ligger helt och hållet på norska sidan, där älven utmynnar i Ishavet via Tanafjorden. Cirka två tredjedelar av Tana älvs vattendrag ligger på norska sidan av gränsen. Finlands och Norges gemensamma reglering av laxfisket har långa traditioner eftersom den första gemensamma fiskestadgan med fiskebegränsningar utfärdades redan 1873. Det nuvarande fiskeavtalet och den därtill anslutna fiskestadgan trädde i kraft 2017. 

Den tidsbegränsade fiskestadgan med fiskebestämmelser utgör en väsentlig del av fiskeavtalet mellan Finland och Norge. Syftet med fiskestadgan är enligt dess 1 § att främja en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar användning och förvaltning av fiskbestånden i Tana älv i enlighet med målen i fiskeavtalet mellan Finland och Norge samt att främja samernas rättigheter som ursprungsfolk och lokala kulturtraditioner. Fiskestadgan innehåller bestämmelser om bland annat fisketillstånd och tillståndskvoter, tillåtna fångstredskap, fisketider, fredningsdagar, områden där fiske är förbjudet, fångstredskapens tekniska egenskaper samt ordnandet av laxfisket med beaktande av förändringarna i laxbeståndens tillstånd. 

Enligt artikel 5.2 i fiskeavtalet skulle giltighetstiden för den gällande fiskestadgan ha löpt ut redan i början av maj 2022. Fiskestadgans giltighetstid förlängdes dock med två år fram till maj 2024 genom notväxling mellan Finland och Norge 2022. Jord- och skogsbruksutskottet ansåg i sitt betänkande att det är nödvändigt att fiskestadgan fortsätter att gälla för att man inte ska hamna i en situation utan gemensamt överenskomna förfaranden och metoder för att ingripa mot försämringen av laxbestånden (JsUB 20/2021 rd — RP 219/2021 rd). 

Förhandlingarna mellan Finlands och Norges delegationer om en översyn av fiskestadgan inleddes redan i juni 2020. Under förhandlingarna har man dock varit tvungen att hålla pauser, framför allt i anknytning till försämringen av laxbeståndens tillstånd i Tana älv. Sakkunniga har vid utfrågningen i jord- och skogsbruksutskottet framfört kritik mot förhandlingarna med Norge och ansett att Norge borde ha ställts strängare krav om kustfisket av lax och regleringen av fiskodlingen. Utskottet betonar att förhandlingarna har handlat om en gränsälv mellan två stater och om utnyttjande av den naturresurs som lever där. 

Jord- och skogsbruksutskottet konstaterar att det också ligger i Finlands intresse att avtala med Norge om fisket i Tana älv, eftersom Norge råder över älvens nedre lopp och två tredjedelar av älven. Avtalet möjliggör också fiske från båt oberoende av riksgränsen i Tana älvs vattendrag. Om avtalet om att ersätta fiskestadgan med en ny fiskestadga inte godkänns i Finland, uppkommer enligt jord- och skogsbruksministeriets bedömning sannolikt en situation där fisket i Tana älv regleras i båda länderna genom egna, nationella författningar. Man kan inte till alla delar förutse vilka konsekvenser detta skulle få för fiskbestånden, ordnandet av fisket och fiskemöjligheterna. Det är därför viktigt att fortsätta samarbetet med Norge särskilt för att främja åtgärder som förbättrar havsbeståndens tillstånd. 

Laxbeståndens tillstånd i Tana älvs vattendrag

I propositionen konstateras det att det centrala målet med den nya fiskestadgan är att återställa de försvagade laxbestånden i Tana älvs vattendrag. Utgångspunkten för fiskestadgan mellan Finland och Norge har förändrats väsentligt jämfört med 2017, då den stadga som nu gäller trädde i kraft. Redan då kunde man konstatera att laxfångsten hade minskat klart under de dryga tio föregående åren. Betydande problem med överlevnaden i havet hos unglaxar framkom dock först 2019 och efter det har allt färre laxar återvänt från sin tillväxtvandring till Tana älvs vattendrag. På grund av försvagade laxbestånd har man varit tvungen att förbjuda laxfiske i Tana älvs vattendrag 2021—2023. År 2021 baserade sig förbudet mot laxfiske i Finland på statsrådets förordning om tidsbegränsat förbud mot laxfiske i Tana älvs vattendrag, medan riksdagen åren 2022 och 2023 godkände temporära lagar om förbud mot laxfisket. 

Stigningsvandringarna mellan 2019 och 2023 i Nordatlanten och även i Tana älvs vattendrag var exceptionellt svaga. Enligt den bedömning av laxbeståndens tillstånd som gjorts av Finlands och Norges gemensamma grupp för uppföljning och forskning om laxbestånden i Tana älv år 2023 har laxbeståndens tillstånd inte förbättrats jämfört med året innan. För laxbestånden i Tana älvs vattendrag har förvaltningsmålet fastställts till 75 procents sannolikhet för att målet för lekbeståndet har uppnåtts under de senaste fyra åren. Målet för lekbeståndet grundar sig på tanken att laxbeståndets yngelproduktion är beroende av antalet lekande fiskar och att varje älv har sin egen potential för yngelproduktion. Enligt forskningsrapporten från 2023 var antalet laxar som återvänder från havet i nästan alla laxbestånd så litet att det redan i det skedet understeg det förvaltningsmål som beskriver en hållbar yngelproduktion, och något överskott för fiske fanns inte. 

Norge har på eget initiativ grundat ett omfattande förbudsområde för laxfiske längs den norska kusten inom fyra kommuner. Förbudsområdet är beläget på båda sidor om Tana älvs mynning och det är 185 km brett i östvästlig riktning. Laxfiske i Nordatlanten är också förbjudet utanför 12 sjömil på öppna havet enligt konventionen från Organisationen för bevarande av laxbestånden i Nordatlanten, som undertecknades 1984. Försämringen av laxbestånden verkar ha samband med miljöfaktorer, närmast laxens överlevnad, när unglax (smolt) simmar från älven till havsmiljön. Förändringarna i havsområdet beror sannolikt på klimatförändringen, men den exakta orsaken är oklar. Den ökade förekomsten av puckellax i Barents hav kan enligt de bedömningar som framförts till utskottet ha samband med samma fenomen. 

Puckellax är ursprungligen en vandringsfisk från norra Stilla havet som planterades ut av ryssarna under den senare hälften av 1900-talet i både Östersjön och Nordatlanten. Enligt propositionen började den explosionsartade utvidgningen av puckellaxens utbredningsområde i Nordatlanten 2017. Då mångdubblades också mängden puckellax som steg upp i Tana älv från några hundra till cirka 5 000 laxar. Puckellaxens vandring tar alltid två år och år 2023 uppskattades det att cirka 170 000 puckellaxar stiger upp i Tana älv under udda år. Detta har gett upphov till stor oro över artens inverkan på den ursprungliga vattennaturen, fiskarterna och fiskeförhållandena i området. 

Åtgärderna för att stoppa klimatförändringen har med tanke på förbättringen av laxbeståndens tillstånd i Tana älvs vattendrag effekt med så lång fördröjning att regleringen av fisket är det enda användbara sättet att påverka laxbeståndens tillstånd. Den positiva inverkan som förbuden mot laxfiske och begränsningarna av fisket 2021—2023 haft på laxbestånden i Tana älvs vattendrag framgår tydligt av uppföljningsrapporterna. Antalet lekmogna laxar före leksäsongen har ökat betydligt jämfört med fisket enligt fiskestadgan från 2017, då hälften av de laxar som steg upp i älven fiskades. Effekterna märks särskilt i vattendragens övre flöden. Den genomsnittliga livscykeln för lax i Tana älvs vattendrag är dock cirka sju år, vilket innebär att effekterna av det förbud mot laxfiske som infördes 2021 syns som att avkomman till lekmogen fisk som stigit upp i vattendraget delvis återvänder till Tana älv först 2028. 

Fiskets särdrag i Tana älvs vattendrag

Ett särdrag i området för Tana älvs vattendrag är enligt propositionen att laxfisket är mångsidigt. I likhet med Näätämöjoki är det i Tana älvs vattendrag tillåtet att använda stående fångstredskap, eftersom de utgör en väsentlig del av den samiska fångstkulturen. Traditionella fångstmetoder som fiske med pata, laxnät och drivgarn är fortfarande viktiga. På annat håll i världen är det på några få undantag när inte tillåtet att använda nätredskap vid fiske i laxälvar. Fiske med spö och konstgjort bete har likaså långa anor i Tana älvs vattendrag. Enligt propositionen avviker laxfångsterna med olika fiskemetoder från varandra i Finland och Norge. I Norge är användningen av traditionella nätredskap mer omfattande. Efter 2017 togs laxfångsterna i hela Tana älvs avrinningsområde i Norge till 52 procent via nätfiske och i Finland till 44 procent. På motsvarande sätt togs i Norge 38 procent av fångsten med spöfiske och i Finland 56 procent. 

I Naturresursinstitutets rapport om de samhälleliga konsekvenserna av förbudet mot laxfiske vid Tana älvs vattendrag och uppföljningen av dessa (Tenojoen lohenkalastuskiellon yhteiskunnalliset vaikutukset ja niiden seuranta), som publicerades 2022, redogörs för konsekvenserna av förbudet mot laxfiske 2021. Tana älvs vattendrag ligger inom Utsjoki och Enare kommuner. Undersökningen visade att fiskeförbudet har haft betydande negativa konsekvenser för den övergripande välfärden i det lokala samhället. Lax och laxfiske utgör en central del av lokalbefolkningens liv, och hela den kultur som samerna i älvdalen lever på bygger på detta. När det gäller de ekonomiska konsekvenserna av förbudet mot laxfiske kan det för det första lyftas fram att fiskeförbudet 2021 medförde en inkomstförlust på cirka 4,1 miljoner euro jämfört med fisket enligt 2017 års fiskestadga. När det inte har varit möjligt att sälja tillstånd för fisketurism för laxfiske, har värdet av försäljningen av fisketillstånd i Tana älvs vattendrag sjunkit till under en tiondel från cirka 600 000 euro till 20 000—40 000 euro. Jord- och skogsbruksutskottet anser att de samhälleliga konsekvenserna av förbudet mot laxfiske är ytterst oroväckande och anser att uppföljningen av konsekvenserna bör fortsätta och metoderna för att lindra konsekvenserna utredas. 

Fiskerättigheter och fiskargrupper enligt definitionen i fiskestadgan

Rätten att fiska på den finska sidan av Tana älv tillkommer i enlighet med grundregeln i 5 § i lagen om fiske vattenområdets ägare, men man kan också ha rätt att fiska på grundval av urminnes hävd eller på grundval av fiskeförmåner erkända i anläggningshandlingarna för en lägenhet, dvs fiskeförmåner enligt särskilda grunder såsom avses i 6 § i lagen om fiske. I propositionen konstateras det att 35 procent av de fiskerättigheter som grundar sig på ägande av vattenområdet i älvdalarna vid Tana älv, beräknat utifrån andelstalen, hör till dem som är fast bosatta i älvdalarna. Utöver det har odelade lägenheter i flera ägares besittning 30 procent av fiskerättigheterna, och av dessa innehas en stor del av ägare som är bosatta i älvdalarna. Personer som bor någon annanstans har 25 procent av andelarna. Staten och olika sammanslutningar har resterande 10 procent. 

Tana älvdal hör till samernas hembygdsområde och majoriteten av invånarna vid älven är samer. I området finns det således många innehavare av fiskerättigheter som är samer. Dessutom har grundlagsutskottet i sitt utlåtande till jord- och skogsbruksutskottet med hänvisning till sin tidigare utlåtandepraxis ansett att den traditionella fiskerätt som åtminstone kan jämställas med hävdvunna rättigheter och som tillkommer kommuninvånare som inte äger mark och som får en betydande del av sin försörjning av naturnäringar, närmast samer, är en förmån med förmögenhetsvärde som omfattas av egendomsskydd (GrUU 12/2024 rd). 

Bestämmelserna i fiskeavtalet och fiskestadgan för Tana älvs vattendrag baserar sig på den så kallade principen om bosättningsort, vilket syns i bestämmelserna om fiskargrupper, fisketillståndskategorier och fördelning av fisketillstånd. Bestämmelserna om olika fiskargrupper på gränsälvssträckningen finns i 3 § i fiskestadgan. I Finland delas personer som är berättigade till att köpa fisketillstånd in i fyra olika grupper. Till den första gruppen hör sådana innehavare av fiskerätt som avses i 4 § 1 mom. 10 punkten i lagen om fiske och som är fast bosatta i älvdalarna vid Tana älvs vattendrag, till den andra gruppen sådana innehavare av fiskerätt som avses i 4 § 1 mom. 10 punkten i lagen om fiske och som är fast bosatta någon annanstans än i älvdalarna vid Tana älvs vattendrag, till den tredje gruppen personer som är fast bosatta i älvdalarna vid Tana älvs vattendrag och till den fjärde hör personer som är fast bosatta någon annanstans än i älvdalarna vid Tana älvs vattendrag och som inte är sådana innehavare av fiskerätt som avses i 4 § 1 mom. 10 punkten i lagen om fiske. Till skillnad från Norge har Finland definierat fiskare som innehar fiskerätt men som inte bor i älvdalarna vid Tana älvs vattendrag som en egen grupp. 

Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande till jord- och skogsbruksutskottet ingående behandlat egendomsskyddet för den fiskerätt som ingår i äganderätten till vattenområden och de begränsningar som gäller fiskerättsinnehavarna. Tillämpningsområdet för grundlagens bestämmelse om egendomsskydd är inte bunden till en persons bosättningsort. Grundlagsutskottet godkände dock användningen av principen om bosättningsort i samband med behandlingen av fiskeavtalet från 2017 och den fiskestadga som hänför sig till det. En avgränsning som baserar sig på bosättningsort har ansetts vara ett fungerande sätt att skydda den lokala fiskekultur som anknyter till den samiska fiskartraditionen för de innehavare av fiskerätt som bor i älvdalarna i Tana älv. 

Grundlagsutskottet konstaterade i sitt utlåtande till jord- och skogsbruksutskottet att situationen med tanke på egendomsskyddet för de innehavare av fiskerätt som är bosatta någon annanstans inte kan anses vara helt problemfri. Enligt grundlagsutskottet bör jord- och skogsbruksutskottet ytterligare granska om ställningen för fiskerättsinnehavare som bor någon annanstans kunde förbättras genom ikraftträdandelagen inom ramen för det som är möjligt enligt fiskestadgan. Jord- och skogsbruksutskottet har utfört den granskning som grundlagsutskottet förutsatt och föreslår utifrån granskningen ändringar i ikraftträdandelagen. Ändringarna beskrivs nedan i samband med behandlingen av de viktigaste ändringarna i fiskebestämmelserna samt i detaljmotiveringen. 

Jord- och skogsbruksutskottet konstaterar dessutom i fråga om fiskerättigheterna i Tana älvs vattendrag att det är viktigt att det finns aktuell information om fördelningen av fiskerättigheter som grundar sig på ägande när beslut om reglering av fisket fattas. Enligt regeringsprogrammet ska egendomsskyddet för innehavarna av fiskerätter som antecknats i fastighetsregistret stärkas. I den ikraftträdandelag som ingår i propositionen föreslås att det på motsvarande sätt som i den gällande lagen föreskrivs att Lantmäteriverket årligen ska uppdatera uppgifterna om fastigheterna med fiskerätt i området och fastighetsägarnas hemkommun för försäljning av fisketillstånd inom den särskilda fisketillståndskvoten. Utskottet anser att denna uppgift, som ska föreskrivas för Lantmäteriverket, för sin del stöder den ovannämnda skrivningen i regeringsprogrammet. 

De viktigaste ändringarna i fiskebestämmelserna

Syftet med propositionen är att få bestämmelserna om fiske att motsvara nuläget i verksamhetsmiljön för Tana älvs vattendrag så att bestämmelser som är nödvändiga för återställandet av laxbestånden ingår i fiskestadgan. I fortsättningen behöver bestämmelser om fiske inte utfärdas årligen genom en separat lag, utan möjligheterna till laxfiske bedöms i den process som avses i artikel 6 i fiskeavtalet. Samtidigt föreslås nya möjligheter för den samiska fiskekulturen kring Tana älv att fortleva under den period som kräver mycket kraftiga begränsningar av fisket. I fiskestadgan har man även reagerat på spridningen av främmande arter och fiskebestämmelser om fångst av puckellax har fogats till stadgan. 

För laxbestånden i Tana älvs vattendrag har förvaltningsmålet fastställts till 75 procents sannolikhet för att målet för lekbeståndet har uppnåtts under de senaste fyra åren. Situationen i Tana älvs vattendrag är för närvarande mycket sämre än förvaltningsmålen, eftersom endast Utsjoki och Levajoki har bedömts vara bättre än den svagaste lägesklassen. Därför finns det i praktiken inte några biologiska grunder för att tillåta fiske. I den svagaste röda lägesklassen är sannolikheten för att lekbeståndsmålet ska nås mindre än 40 procent och det har inte funnits något överskott att fiska i laxbeståndet annat än sporadiskt. Sådana laxbestånd bör inte vara föremål för fiske förrän deras tillstånd har förbättrats. 

Utgångspunkten för den nya fiskestadgan för laxfisket är att varje vecka söka de minst skadliga alternativen inom fiskesäsongen. Denna bedömning ska göras på grundval av en forskningsrapport från föregående period. När laxbeståndens tillstånd möjliggör fiske, tillåts fiske stegvis. Definitionen av fiskargrupperna i såväl Finland som Norge förblir densamma som i den gällande fiskestadgan. I den första fasen ska laxfiske tillåtas för dem som bor på orten för att möjligheten att fiska lax ska gälla dem för vilka laxfisket är en integrerad del av det normala livet. När laxbeståndens tillstånd förbättras ytterligare och risken för överfiske minskar, tillåts fisket för fler. När mindre än 10 procent av de laxar som påträffas i huvudfåran hör till den sämsta lägesklassen, tillåts fiske också för innehavare av fiskerätt som inte är ortsbor och först därefter för turister när laxbestånden stärkts ytterligare. 

Enligt propositionen har det ansetts nödvändigt att reservera egna kvoter för innehavare av fiskerätt som inte är ortsbor för att de fiskebegränsningar som ingår i avtalet inte ska bli orimliga för innehavargruppen i fråga. Grundlagsutskottet noterar i sitt utlåtande att ställningen för innehavare av fiskerätt som är bosatta någon annanstans har stärkts på så sätt att de när omständigheterna blir bättre får fiska lax före fisketuristerna. Dessutom får icke-ortsbor som innehar fiskerätt vid riktat fiske av puckellax använda spö och konstgjort bete i stället för flugfiskeredskap. Dessutom får man även i sådana situationer där det i praktiken viktigaste fisket med tanke på fiskerättens sakinnehåll, dvs. laxfisket, inte är tillåtet, fiska andra arter i större utsträckning än i den tidigare fiskestadgan. 

Trots de ovan beskrivna ändringarna som stärker ställningen för fiskerättsinnehavare som bor någon annanstans har grundlagsutskottet uppmanat jord- och skogsbruksutskottet att ytterligare granska om ställningen för fiskerättsinnehavare som bor någon annanstans kunde förbättras genom ikraftträdandelagen inom ramen för det som är möjligt enligt fiskestadgan. Jord- och skogsbruksutskottet föreslår på det sätt som beskrivs nedan i detaljmotiveringen att maximipriset för tillstånd för innehavare av fiskerätt som är icke-ortsbor sänks så att det är lägre än priset för ett spöfisketillstånd för lokala fiskare. Dessutom föreslår jord- och skogsbruksutskottet att den nedre gräns för äganderätten som i den gällande lagen ställs för att innehavare av fiskerätt som är icke-ortsbor ska kunna utöva fiskerätt slopas till den del det är fråga om det första tillståndsdygnet för laxfiske eller fiske av andra arter. Utskottet anser att det till denna del inte längre är motiverat att avgränsa vilka innehavare av fiskerätt som har rätt att fiska utifrån storleken på ägarandelen. 

Tryggande av den samiska fiskekulturen i Tana älvs vattendrag

Laxfisket i Tana älvs vattendrag fyller en central funktion i den älvsamiska kulturen. Laxfisket betyder mycket mer för samerna än bara fiske. Fisket är en viktig del av de sociala strukturerna i de älvsamiska samhällena, de mellanmänskliga relationerna, de gemensamma aktiviteterna och existensen. Det har också ett starkt samband med berättandet av erfarenheter och historier. Laxen i Tana älvs vattendrag har genom tiderna varit en viktig del av kosten och utkomsten för samerna i området. I området finns det dock inte sådana kommersiella fiskare som avses i lagen om fiske, utan fisket är av betydelse för näringen genom den turism som anknyter till det. För samerna är laxfisket framför allt en del av identiteten och överföringen av den älvsamiska kulturen och den traditionella kunskap som bygger på berättartraditionen från generation till generation. 

Till fiskestadgan har det fogats en möjlighet att bevilja undantag från bestämmelserna i fiskestadgan för undervisningsfiske och kulturevenemang samt ett tillstånd för deltagande, vars innehavare kan delta i fiske med nätredskap tillsammans med en innehavare av ett allmänt fisketillstånd för lokala fiskare. På det här sättet strävar man efter att göra det möjligt för den samiska fiskekulturen i Tana älvs vattendrag att leva vidare, att bevara och överföra kunskap som anknyter till fisket under den nödvändiga fleråriga återhämtningsperioden för laxbestånden. I fortsättningen är det också möjligt att kombinera alla typer av fisketillstånd med ett fisketillstånd för barn för personer under 18 år. 

Enligt grundlagsutskottets utlåtande till jord- och skogsbruksutskottet är de föreslagna ändringarna i fiskestadgan av betydelse med tanke på regleringens proportionalitet. Grundlagsutskottet framhåller att lagstiftningen också i samband med bestämmelser om miljöansvar bör trygga samernas rätt att som urfolk bevara och utveckla sitt språk och sin kultur. Jord- och skogsbruksutskottet konstaterar att laxbeståndens återhämtning för närvarande kräver en begränsning av fisket för alla fiskargrupper på grund av att laxbestånden försämrats. De nya möjligheter som föreslås i fiskestadgan för att bevara den samiska fiskekulturen är viktiga för att bevara kulturen utöver den period som kräver mycket kraftiga fiskebegränsningar. 

I ikraftträdandelagen i propositionen föreskrivs att Närings-, trafik- och miljöcentralen i Lappland (NTM-centralen) är den behöriga myndighet som avses i paragraferna i fiskestadgan. NTM-centralen har således också befogenhet enligt 40 § att i enskilda fall bevilja en organisation dispens från bestämmelserna i fiskestadgan för undervisningsfiske eller kulturevenemang. I propositionen konstateras det att man inte i förväg kan bedöma hur många ansökningar för undervisningsfiske eller kulturevenemang som kommer in med stöd av dispens enligt 40 § i fiskestadgan och inte heller det extra arbete som den nya regleringen medför för NTM-centralen i Lappland. 

NTM-centralen i Lappland har i sitt yttrande ansett att förfarandet för beviljande av dispens kan förbättras genom bestämmelser om en tidsfrist för ansökan om dispens. Tidsfristen gör det möjligt att i förväg bedöma den fiskebelastning som uppstår när myndigheten är medveten om totalantalet projekt när den fattar beslut om vilka tillstånd som ska beviljas. Då är det också i praktiken möjligt för myndigheten att behandla sökandena lika eftersom alla ansökningar behandlas samtidigt. Jord- och skogsbruksutskottet föreslår på det sätt som beskrivs nedan i detaljmotiveringen att en bestämmelse om bemyndigande att utfärda förordning för fastställandet av en tidsfrist för dispensförfarandet fogas till ikraftträdandelagen. 

Avslutningsvis

Som utskottet konstaterar i början av betänkandet är det med tanke på laxbestånden i såväl Finland som Tana älvs vattendrag viktigt att man kommer överens om fisket i Tana älv genom ett fiskeavtal mellan Norge och Finland och genom en ny fiskestadga. Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande till jord- och skogsbruksutskottet upprepat sina tidigare ställningstaganden om att jord- och skogsbruksutskottet bör utreda möjligheterna att skydda och återuppliva laxbeståndet genom åtgärder som i mindre grad ingriper i samernas rättigheter enligt 17 § 3 mom. i grundlagen och som inte äventyrar regleringens syften. Likaså anser grundlagsutskottet att man bör utreda möjligheterna att vidta åtgärder för att skydda och återuppliva laxbeståndet på ett sätt som ingriper i egendomsskyddet i mindre grad utan att regleringens syften äventyras. Nedan i detaljmotiveringen beskrivs närmare de ändringar som utskottet till denna del föreslår i ikraftträdandelagen för att grundlagsutskottets utlåtande ska beaktas. I detta skede är det enligt utskottet inte möjligt att göra mer omfattande ändringar. 

Grundlagsutskottet har dessutom riktat statsrådets uppmärksamhet mot att konsekvenserna av fiskeförbuden och de kraftiga fiskebegränsningarna bör följas noggrant och eventuella missförhållanden åtgärdas. Också jord- och skogsbruksutskottet anser att den föreslagna fiskestadgan är problematisk till många delar. Kritik har ur flera olika synvinklar riktats mot graderingen av laxfisket. Graderingen har inte ansetts behandla innehavarna av fiskerätt lika. Graderingen av laxfisket har i detta avseende kritiserats av företrädare för både innehavare av fiskerätt som inte bor på orten, turistföretag i området och fisketurister. Å andra sidan har det ansetts att bestämmelserna om gradering av fisket är mycket komplicerade och att det därför är svårt att förutse deras konsekvenser. Jord- och skogsbruksutskottet anser i likhet med grundlagsutskottet att det är viktigt att konsekvenserna av den nya fiskestadgan följs noggrant och att eventuella missförhållanden åtgärdas antingen genom att ikraftträdandelagen ändras eller vid behov genom att förhandlingar om ändring av fiskestadgan inleds med Norge (Utskottets förslag till uttalanden 1 och 2).