Allmänt

Propositionen hänför sig till målet i regeringsprogrammet för regeringen Orpo att revidera lagstiftningen om stöd för lärande inom den grundläggande utbildningen 2023—2025. Syftet med de föreslagna ändringarna i lagstiftningen är att förtydliga, precisera och förenhetliga de stödformer och stödåtgärder som eleven får samt att säkerställa tillräckliga resurser för stödåtgärder och stöd för lärande på lika villkor. Ett annat syfte med propositionen är att minska undervisningspersonalens administrativa arbete. 

Kulturutskottet påpekar att det tidigare har fäst vikt vid behovet av att förnya stödet för lärande (se t.ex. KuUU 4/2024 rd, s 6—9) och dessutom förutsatt att regeringen genomför en totalreform av systemet för stöd för lärande i all utbildning från småbarnspedagogik till högre utbildning, så att alla som har inlärningssvårigheter eller andra inlärningsutmaningar och behöver stöd i sina studier får det stöd de behöver redan i ett tidigt skede, och att det utarbetas ett nationellt åtgärdsprogram för att förbättra identifieringen av behovet av stöd vid inlärningssvårigheter och tillgången till effektivt stöd i rätt tid (KuUB 19/2021 rd, punkt 6 i förslaget till ställningstagande). 

Också i de sakkunnigyttranden som lämnats till utskottet har det riktats uppmärksamhet mot att det nuvarande stödsystemet för lärande inte fungerar och att det borde förnyas. I yttrandena har det framförts att eleverna inte har kunnat ges tillräckligt stöd med den nuvarande stödstrukturen. Dessutom har man i yttrandena fäst uppmärksamhet bland annat vid att personalresurserna är otillräckliga och att utarbetandet av olika handlingar är belastande. 

Sammantaget anser kulturutskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslagen i propositionen, men med följande anmärkningar och ändringsförslag. Samtidigt föreslår utskottet att riksdagen förkastar åtgärdsmotionen. 

Stöd för lärande och skolgång enligt elevernas behov

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag att i lagen om grundläggande utbildning i stället för de nuvarande administrativa stödnivåerna föreskriva om konkreta stödåtgärder för lärande och skolgång så att utgångspunkten är elevernas stödbehov. Det har föreslagits att dessa behov ska tillgodoses genom stödformer som så bra som möjligt främjar elevernas lärande och stöder deras deltagande i undervisningen. Syftet med reformen är att eleven ska få stöd för sitt lärande i ett så tidigt skede som möjligt och med låg tröskel. Det har bedömts att tjänster som ger eleverna tillräckligt stöd i rätt tid kan minska behovet av starkare stödåtgärder på lång sikt. Stärkandet av stödet till eleverna baserar sig delvis också på ett mer systematiskt samarbete mellan skolans personal för undervisning och fostran (se RP s. 80 och 83). 

Syftet med reformen är också att förtydliga beslutsfattandet om stödåtgärder och minska lärarnas dokumenteringsskyldigheter. Enligt propositionen ska det i fortsättningen upprättas en stödhandling i stället för de nuvarande fyra handlingarna. Det är bra att man vid beredningen av propositionen har fäst vikt vid att det ska gå att identifiera och bedöma stödbehovet samt planera stödåtgärderna på ett ändamålsenligt sätt trots att handlingarna som gäller ordnandet av stödet minskar. 

Stödformerna för lärande och skolgång

De primära stödformerna, som alla elever har rätt till enligt propositionen, är gruppspecifika. De gruppspecifika stödformerna enligt förslaget till 20 b § 2 mom. i lagen om grundläggande utbildning är 

1. allmän stödundervisning 
2. stödundervisning i undervisningsspråket 
3. undervisning som ges av en speciallärare i samband med annan undervisning. 

Avsikten är att de gruppspecifika stödformerna ges samtidigt med undervisningen i elevens egen undervisningsgrupp eller i en mindre grupp till exempel i delad klass. Storleken på en mindre grupp definieras inte på riksnivå, utan utbildningsanordnaren beslutar om den med beaktande av kraven i lagstiftningen. Undervisning som ges av en speciallärare i samband med annan undervisning är en gruppspecifik stödform för en mindre elevgrupp eller för hela klassen som kompanjonundervisning tillsammans med klassläraren eller ämnesläraren. 

Utskottet anser att förslaget om ökade gruppspecifika stödformer som ersätter det allmänna och intensifierade stödet är värt att understöda. I ett sakkunnigyttrande har det framförts att skillnaden mellan allmänt och intensifierat stöd har upplevts som oklar i skolorna, och att tillgången till och sättet att genomföra stödet har varierat. 

Det har föreslagits att elevernas rätt att få tillräckligt stöd stärks genom att utbildningsanordnaren får en lagstadgad skyldighet att varje läsår reservera minst 0,122 undervisningstimmar per elev per vecka i skolan för olika former av gruppstöd. Genom den föreslagna regleringen säkerställs ett minimiantal stödformer för varje skola. Utbildningsanordnarens behörighet att fördela timmarna enligt stödform i enlighet med elevernas behov ger enligt utskottet tillräcklig flexibilitet för att säkerställa att stödet riktas så bra som möjligt. 

Enligt propositionen får eleven rätt till ett elevspecifikt stöd då de stödformer som nämns ovan inte i tillräcklig utsträckning kan stödja eleven. De elevspecifika stödåtgärderna är regelbundna och baserar sig på det individuella stödbehovet. De elevspecifika stödåtgärderna enligt förslaget till 20 c § 2 mom. i lagen om grundläggande utbildning är 

1. undervisning som ges av en speciallärare delvis i smågrupper och i samband med annan undervisning 
2. undervisning som ges av en speciallärare eller specialklasslärare i smågrupper 
3. undervisning som ges av en specialklasslärare i en specialklass 
4. tolknings- och biträdestjänster samt hjälpmedel. 

Enligt utredning är avsikten med stödåtgärder enligt 1 punkten att tillgodose mer tillfälliga eller lindriga stödbehov (såsom läs- och skrivsvårigheter) i anslutning till enskilda läroämnen eller delområden inom lärandet. Undervisningsgruppen för en elev som omfattas av dessa stödåtgärder är en klass inom den allmänna undervisningen och ansvaret för undervisningen bärs av klassläraren eller ämnesläraren. Inom stödåtgärden ges dessutom mindre än hälften av timmarna i ett enskilt läroämne av en speciallärare i smågrupper eller i samband med annan undervisning. 

Syftet med undervisning som ges av en speciallärare eller specialklasslärare i smågrupper (stödåtgärd enligt punkt 2 ovan) är att stödja elever som har större behov av stöd för lärande och skolgång, till exempel problem med uppmärksamhet, utmaningar med beteende eller inlärningssvårigheter i flera läroämnen. I dessa stödformer består undervisningsgruppen för eleven av en klass inom den allmänna undervisningen och huvudansvaret för undervisningen bärs av klassläraren eller ämnesläraren. Enligt elevens behov av stöd hålls mer än hälften av lektionerna i ett eller flera läroämnen i en smågrupp med en speciallärare eller specialklasslärare, där specialläraren eller specialklassläraren ansvarar för undervisningen. 

Undervisning som ges av en specialklasslärare i en specialklass (stödåtgärd enligt punkt 3 ovan) hänför sig till de allra mest krävande stödbehoven hos en elev. Stödbehovet grundar sig på omfattande inlärningssvårigheter som mer övergripande inverkar på lärandet och/eller skolgången eller på andra betydande svårigheter med skolgången. Denna undervisning ges i en specialklass och för den ansvarar en specialklasslärare. Till denna grupp av stödåtgärder hör också undervisning i specialklass, där målen för undervisningen har fastställts enligt verksamhetsområde. 

Syftet med den föreslagna ordalydelsen i bestämmelserna om tolknings- och biträdestjänster för elever (31 § i lagen om grundläggande utbildning) är inte att ändra dess nuvarande tillämpningsområde (RP s. 93), så till exempel en elev med funktionsnedsättning har även i fortsättningen rätt att få de tjänster och hjälpmedel enligt bestämmelsen som deltagandet i undervisningen förutsätter. När det gäller att stödja lärande och skolgång för elever med funktionsnedsättning bör det noteras att utbildningsanordnarna utöver lagen om grundläggande utbildning bland annat är skyldiga att göra skäliga anpassningar enligt 15 § i diskrimineringslagen (1325/2014). 

Utskottet anser att de elevspecifika stödåtgärderna bildar en helhet som erbjuder mångsidiga metoder för att stödja eleverna i enlighet med individuella behov. De elevspecifika stödåtgärderna omfattas av bestämmelserna om storleken på elevgrupper, som behandlas nedan. 

För att reformen ska ha en riksomfattande enhetlighet är det viktigt att Utbildningsstyrelsen i grunderna för läroplanen med stöd av bemyndigandena i 20 b § 4 mom. och 20 c § 4 mom. ger utbildningsanordnarna tydliga anvisningar om de gruppspecifika och elevspecifika stödåtgärderna. I bestämmelsen i fråga är det nödvändigt att ta in anvisningar bland annat för bedömningen av om det gruppspecifika stödet är tillräckligt och om förutsättningarna för överföring till det elevspecifika stödet uppfylls. 

I propositionen ingår också bestämmelser om åtgärder i sista hand (20 h §). Dessa åtgärder gäller elever vars lärande och skolgång inte kan stödjas tillräckligt med elevspecifika stödåtgärder. Till de åtgärderna i sista hand hör avvikelser från lärokursen eller målen i läroplanen på basis av ett elevspecifikt beslut. Elevspecifika avvikelser från målen i läroplanen kan göras genom att man bildar helheter av olika omfattning, genom att man avgränsar målen och innehållet i läroämnet och genom att man tillfälligt befriar eleven från studierna i läroämnet. Regeringen föreslår att bestämmelser om dessa åtgärder ska vara mer noggrant avgränsade än för närvarande. Syftet med detta är att säkerställa utbildningsanordnarens skyldighet att i första hand trygga elevernas rätt att få de stödåtgärder de behöver. 

Utskottet anser att det är motiverat med bestämmelser om stödåtgärder i sista hand, men påpekar med hänvisning till ett sakkunnigyttrande att det föreslagna 20 h § 2 mom., där avvikelsen från målen är bunden till målen för årskursen, avsevärt förändrar nuvarande praxis som ger elever som studerar enligt ett för eleven uppgjort studieprogram möjlighet att studera per årskurshelhet. Utskottet föreslår att bestämmelsen ändras på det sätt som framgår av detaljmotiveringen. 

Bildande av undervisningsgrupper

Syftet med reformen är att undervisningsarrangemangen i utrymmena ska stödja varje elevs lärande så bra som möjligt och att det ska finnas bättre förutsättningar än för närvarande att trygga arbetsfreden i utrymmena. För att förbättra möjligheterna att uppnå dessa mål föreslås det i propositionen att det i en vanlig undervisningsgrupp ska finnas högst fem elever som får speciallärarundervisning eller specialklasslärarundervisning (20 g § 2 mom.). Sakkunniga har fäst uppmärksamhet vid konsekvensbedömningarna och behoven att precisera bestämmelsen. I ett yttrande har det framförts att denna bestämmelse ska strykas. 

I ett sakkunnigyttrande konstateras det att det utifrån propositionen inte är möjligt att göra exakta beräkningar av propositionens konsekvenser. Enligt utlåtandet påvisar kommunvisa kalkyler att genomförandet av regleringen i den föreslagna formen kräver att det bildas betydligt fler nya undervisningsgrupper än de 149 nya grupper som nämns i propositionen. Detta skulle medföra större kostnader än vad som bedömts i propositionen. Bedömningen försvåras av att det av propositionen förblir oklart vilka elever som ska räknas med i maximiantalet fem elever med elevspecifikt stöd i en vanlig klass inom den grundläggande utbildningen. 

Enligt utredning har man varit tvungen att bedöma konsekvenserna av bestämmelserna om maximiantalet fem elever i en vanlig undervisningsgrupp utifrån antalet elever som omfattas av de nuvarande stödformerna, eftersom de nuvarande stödformerna och de som föreslås i propositionen inte motsvarar varandra. Det har därför inte funnits uppgifter som skulle påvisa i vilken utsträckning eleverna kommer att omfattas av de stödformer som räknas in i det nämnda maximiantalet fem elever. 

För att det ska vara möjligt att utföra konsekvensbedömningar har man i propositionen inkluderat de elever med särskilt stöd som inte studerar i smågrupper eller specialgrupper på heltid samt de elever inom det intensifierade stödet som för närvarande får specialundervisning på deltid. I propositionen uppskattas de sistnämnda eleverna utgöra cirka 76 procent av de elever som får intensifierat stöd. Utifrån denna bedömning beräknas reformen av hur undervisningsgrupper bildas medföra merkostnader på cirka 9 miljoner euro. 

Enligt uppgift har bedömningen av antalet nya elevgrupper som behövs gjorts i samband med beredningen av propositionen för att ta fram uppgifter för en kalkylmässig uppskattning av vad bestämmelsen om maximiantalet fem elever som omfattas av det elevspecifika stödet medför på riksnivå. Bedömningen har inte gjorts med kommunspecifika uppgifter, och utifrån den riksomfattande bedömningen kan man inte dra slutsatser om propositionens konsekvenser för enskilda kommuner, eftersom deras nuvarande situation och de nya behov som reformen medför är olika. 

En exakt bedömning av konsekvenserna — både nationellt och kommunvis — försvåras också av att det på grund av ändrade stödformer inte är helt klart i vilken utsträckning elever kommer att överföras till det elevspecifika stödet, som omfattas av begränsningen av gruppstorlek, från det tidigare intensifierade stödet och särskilda stödet. Till exempel behöver alla elever som för närvarande deltar i specialundervisning på deltid i fortsättningen inte nödvändigtvis elevspecifika stödåtgärder när stödbehovet kan tillgodoses genom gruppspecifika stödformer. Eftersom antalet nya undervisningsgrupper som propositionen medför inte kan härledas direkt ur nuläget, är den uppskattning av behovet av nya undervisningsgrupper som presenterats en genomsnittlig uppskattning av behovet i hela landet. 

Utskottet anser att den föreslagna bestämmelsen om bildande av undervisningsgrupper inom den så kallade vanliga grundläggande utbildningen i 20 g § 2 mom. i huvudsak är motiverad, men konstaterar att den föreslagna formuleringen är för vag och lämnar rum för tolkning, eftersom det inte klart framgår vilka elever med elevspecifikt stöd som anses höra till maximiantalet fem elever. Utskottet föreslår att bestämmelsen ändras på det sätt och på de grunder som anges i detaljmotiveringen. 

Utskottet betonar att syftet med den föreslagna reformen är att stärka undervisningens kvalitet och arbetsfreden för undervisningsgrupperna genom att öka de gruppspecifika stödformerna, smågruppsundervisningen och specialklassundervisningen. Den undervisning som ges i smågrupper ingår både i de gruppspecifika stödformerna och i de elevspecifika stödåtgärderna. Bestämmelsen i 20 g § 2 mom. om bildande av undervisningsgrupper är alltså inte det enda sättet att stärka arbetsfreden för vanliga klasser, utan ett sätt bland andra. Det är viktigt att stärka smågruppsundervisningen och specialklassundervisningen inte bara för att stödja de elever som omfattas av den utan också för att trygga arbetsfreden för vanliga klasser. Avsikten är att eleverna i fortsättningen ska studera mer än för närvarande i smågrupper på deltid och smågrupper på heltid samt i specialklasser. (Utskottets förslag till uttalande 1) 

Kontinuerligt stöd

Utskottet anser att särskild uppmärksamhet bör fästas vid att säkerställa kontinuiteten i stödet för eleverna så att stödet för varje elev förblir oavbrutet i utbildningens olika övergångsskeden inte bara med början från småbarnspedagogiken utan också vid skolbyten inom kommunen eller mellan utbildningsanordnare. Enligt en bedömning som gjorts av nationella centret för utbildningsutvärdering har kontinuiteten i stödet inte genomförts tillräckligt väl vid övergången från grundläggande utbildning till andra stadiet. 

Utskottet ser det som förståeligt att stödet för lärande är olika i utbildningar på olika utbildningsstadier och i olika utbildningsformer, men med hänvisning till kulturutskottets tidigare ställningstagande (KuUB 19/2021 rd) betonar utskottet att stödet bör fortsätta smidigt också vid övergång från en utbildningsnivå till en annan i enlighet med individuella behov för varje barn och ung person. Utskottet förutsätter att regeringen utreder hur kontinuiteten i stödet för lärande fungerar och vidtar behövliga åtgärder för att förenhetliga lagstiftningen. (Utskottets förslag till uttalande 2) 

För att stödet för lärande för barn och unga ska kunna fortsätta smidigt krävs det också att man vid övergången mellan utbildningar ser till att uppgifter om deras stödbehov överförs på det sätt som lagstiftningen förutsätter. Utskottet anser det vara viktigt att utbildningsanordnarna ges tillräckliga anvisningar och råd om utlämnande av personuppgifter i dessa situationer. 

Utöver den föreslagna reformen av stödet är det viktigt att se till att elevernas inlärningsförmåga och välbefinnande stöds i vidare bemärkelse. I enlighet med syftet med lagen om elev- och studerandevård (1287/2013) förutsätter detta ett smidigt samarbete mellan undervisningsväsendet och aktörerna inom social- och hälsovården. 

Utskottet påpekar att 23 § 5 mom. i läropliktslagen (1214/2020) innehåller bestämmelser om skyldigheten för anordnare av grundläggande utbildning att lämna uppgifter, bland annat uppgifter enligt 17 § i lagen om grundläggande utbildning. Den sistnämnda bestämmelsen föreslås bli upphävd enligt propositionen. Utskottet anser därför att 23 § 5 mom. i läropliktslagen måste ändras så att det i momentet i stället för till 17 § i lagen om grundläggande utbildning hänvisas till 20 f § i den lagen. 

Tillämpning av lagen om grundläggande utbildning på förskoleundervisning

Sakkunniga har uttryckt oro över att de föreslagna ändringarna i lagen om grundläggande utbildning är oklara med tanke på förskoleundervisningen. Det har påpekats att oklarheten bland annat beror på den parallella tillämpningen av lagen om grundläggande utbildning och lagen om småbarnspedagogik (540/2018) när förskoleundervisning ordnas i daghem eller familjedagvård. Två olika lagar tillämpas på samma barn också när barnet utöver förskoleundervisningen deltar i kompletterande småbarnspedagogik. Det att bestämmelserna är olika i olika lagar har konstaterats kunna medföra utmaningar också när det gäller kontinuiteten i stödet för lärande och skolgång, när barnet efter avslutad förskoleundervisning övergår till den grundläggande utbildningen. (Utskottets förslag till uttalande 2) 

Utskottet är medvetet om de problem som konstaterats ovan och konstaterar med hänvisning till inkommen utredning att de utmaningar som lyfts fram hänför sig till den helhet som bildas av lagstiftningen om förskoleundervisning och att det inte är möjligt att korrigera denna helhet i samband med lagstiftningen om en reform som gäller stödet för lärande. Däremot anser utskottet med hänvisning till sakkunnigyttrandena att det är nödvändigt att ändra 1, 18 och 20 b § i propositionen så att bestämmelsernas tillämplighet på förskoleundervisningen beaktas på det sätt som närmare framgår av detaljmotiveringen. (Utskottets förslag till uttalande 2) 

Utskottet välkomnar att man vid beredningen av propositionen om stöd för lärande i mån av möjlighet har beaktat bestämmelserna om stödåtgärder i lagen om småbarnspedagogik (se t.ex. RP s. 5—6, 12—14, 43—45 och 59—60). Utskottet anser dock att det är nödvändigt att undervisnings- och kulturministeriet bedömer om den nu föreslagna regleringen medför behov av ändringar i lagen om småbarnspedagogik för att lagstiftningen ska vara tillräckligt enhetlig för att varje barn ska garanteras ett tillräckligt och kontinuerligt stöd för lärande också i övergångsskedena i början av studierna och att ministeriet vidtar behövliga lagberedningsåtgärder så snart som möjligt, om det framkommer behov av förtydligande. (Utskottets förslag till uttalande 2) 

Konsultativ sjukhusundervisningstjänst

I 4 a § i lagen om grundläggande utbildning föreskrivs om skyldigheterna för den kommun där sjukhusets verksamhetsenhet finns. Dessa skyldigheter föreslås utökas med skyldigheten för den kommun där sjukhuset eller någon annan verksamhetsenhet inom den specialiserade sjukvården finns att ordna konsultativ sjukhusundervisningstjänst utöver den egentliga sjukhusundervisningen. Syftet med den föreslagna bestämmelsen om konsultativ sjukhusundervisningstjänst är att etablera den verksamhet som tidigare genomförts i projektform och som visat sig vara behövlig. Genom att etablera en förebyggande konsultativ service som kan ges i elevens egen skola eller förskoleundervisningsgrupp strävar man också efter att minska behovet av egentlig sjukhusundervisning. 

Utöver lagstiftningen styrs ordnandet av sjukhusundervisning nationellt på basis av läroplanen. Utskottet anser att dessa styrsätt är tillräckliga och konstaterar med hänvisning till erhållen utredning att det vid utvecklingen av förfarandena också är möjligt att utnyttja verksamheten inom det nationella utvecklingsprojektet för den konsultativa sjukhusundervisningen 2021—2024 och det nationella nätverket för utveckling av sjukhusundervisningen. 

I ett sakkunnigyttrande har det framförts att det vid sidan av bestämmelserna om konsultativ sjukhusundervisning enligt 4 a § i lagen om grundläggande utbildning är nödvändigt att ändra bestämmelserna om handledning och annan sakkunnigkonsultation från Valteri center för lärande och kompetens så att tjänsterna i fråga är avgiftsfria för kommunerna. Utskottet konstaterar utifrån inkommen utredning att det inte är ändamålsenligt att göra den föreslagna ändringen i detta sammanhang. Verksamheten vid Valteri center för lärande och kompetens och de konsultativa sjukhusutbildningsanordnarna avviker från varandra och regleras genom olika bestämmelser: På verksamheten vid Valteri center för lärande och kompetens tillämpas 39 § i lagen om grundläggande utbildning, medan bestämmelser om sjukhusundervisning finns i 4 a § i den lagen. Valteri center för lärande och kompetens är en statlig läroanstalt som får sin finansiering från Utbildningsstyrelsens omkostnadsmoment. Utbildningsstyrelsen ska också styra verksamheten vid Valteri center för lärande och kompetens. 

Utskottet föreslår vissa tekniska och förtydligande ändringar i bestämmelsen om konsultativ sjukhusundervisning på de grunder som framgår av detaljmotiveringen nedan. 

Reformens ikraftträdande

Den reviderade lagstiftningen avses träda i kraft den 1 augusti 2025. Grunderna för läroplanen kommer att uppdateras i enlighet med ändringarna i lagstiftningen så att lokala läroplaner som motsvarar de nya grunderna kan tas i bruk från och med den 1 augusti 2025. 

Sakkunniga har uttryckt oro över den snäva tidsplanen för ikraftträdandet av reformen och önskat att i synnerhet bestämmelserna om begränsning av elevgruppernas storlek skjuts upp till med ett år. Utskottet understöder utifrån inkommen utredning den tidpunkt för ikraftträdandet som anges i propositionen. Utskottet anser i likhet med propositionen att det är ytterst viktigt att förnya stödet. Den finansiering som reserverats för genomförandet av reformen kommer att riktas till kommunerna i form av statsandelar från och med den 1 augusti 2025 i enlighet med statens budgetförslag för 2025. Finansieringsgrunden är de nya skyldigheter som propositionen medför, bland annat de som följer av förslaget till bestämmelser om bildande av undervisningsgrupper. 

Utskottet anser i likhet med propositionen att det är motiverat att ställa en tidsfrist fram till den 31 augusti 2026 för översyn av besluten om elevspecifikt stöd. Med tanke på elevens rättsskydd är det dock viktigt att de elevspecifika besluten fattas så snart som möjligt i enlighet med den reviderade lagstiftningen. Det är möjligt att börja se över besluten till exempel från beslut som gäller elever som behöver undervisning som ges av en speciallärare eller en specialklasslärare i smågrupper eller specialklasser och som därför påverkar maximiantalet elever i dessa undervisningsgrupper. 

Tidtabellen för ikraftträdandet och verkställigheten av lagen har enligt uppgift beaktats på förhand vid Utbildningsstyrelsen, som redan har börjat sätta grunderna för läroplanen i överensstämmelse med de föreslagna bestämmelserna för att grunderna ska vara färdiga genast i början av 2025 efter det att lagstiftningen har godkänts. För att underlätta verkställandet är det meningen att också utbildningen av och tillhandahållandet av annat stöd för utbildningsanordnarna ska inledas genast i början av 2025. 

Resurser, informationsstyrning och uppföljning i samband med reformen

För genomförandet av den föreslagna reformen har det reserverats permanent finansiering på nästan 100 miljoner euro. Kostnaderna för reformen betalas som en del av statsandelen för kommunal basservice i form av finansiering med allmän täckning. Eftersom tyngdpunkten i propositionen ligger på att stärka det tidiga stödet, är avsikten att en betydande del av finansieringen ska riktas till de primära gruppspecifika stödformerna för eleverna. Dessutom kommer finansiering att anvisas för bildandet av undervisningsgrupper enligt propositionen samt för genomförandet av den konsultativa sjukhusundervisningstjänsten.Genomförandet av reformen och personalens kompetens kommer att stödjas av undervisnings- och kulturministeriet med utbildning, genom utveckling av insamlingen av statistiska uppgifter om stöd för lärande samt med en långvarig undersökning om genomförandet av reformen För stödet för införandet av reformen har det reserverats ett anslag på sammanlagt 5,5 miljoner euro. 

Utskottet anser att det är viktigt att uppföljningen och utvärderingen av genomförandet av reformen inte omfattar endast genomförandet av stödsystemet för lärande utan också uppföljningen och utvärderingen av allokeringen och tillräckligheten av den finansiering som anvisats för systemet. I uppföljningen och utvärderingen bör man inte endast beakta hur elevernas och deras vårdnadshavares rättigheter tillgodoses utan också hur stödet fungerar ur undervisningspersonalens och utbildningsanordnarnas synvinkel. Vid uppföljningen och utvärderingen ska särskild uppmärksamhet fästas vid att bestämmelserna om storleken på undervisningsgrupper fungerar. (Utskottets förslag till uttalande 3) 

Avsikten är att med anslaget på sammanlagt 1,05 miljoner euro för särskilda studier till speciallärare få 150 nya speciallärare som uppfyller behörighetsvillkoren för att täcka de behov av tillgång på personal som följer av de föreslagna ändringarna i stödet för lärande och skolgång. Utskottet anser att tilläggsfinansieringen för att trygga tillgången på speciallärare är ytterst behövlig. Det bör noteras att det länge har rått brist på speciallärare och specialklasslärare. När tillgången på speciallärare förbättras bör vikt fästas vid att det finns tillräckligt med speciallärare för att tillgodose behoven hos elever på finska, svenska, samiska och teckenspråk. Utskottet förutsätter att undervisnings- och kulturministeriet följer tillgången till speciallärare och specialklasslärare som en del av den uppföljning och utvärdering som gäller uppnåendet av lagens mål. (Utskottets förslag till uttalande 3) 

Den föreslagna reformen förutsätter ändringar i skolornas verksamhetskultur. För att reformen ska lyckas är det av stor betydelse hur väl reformens mål och förfaranden kan förverkligas i det dagliga arbetet i skolorna. Utskottet understryker att det, för att reformen ska lyckas, utöver tillräckliga resurser krävs personalutbildning och stödmaterial som direkt stöder reformen och som beaktar utbildningsanordnarnas olika förhållanden. Utskottet förutsätter att regeringen ser till att personalen inom undervisningsväsendet får tillräcklig handledning för att säkerställa att reformen genomförs så bra som möjligt. (Utskottets förslag till uttalande 4) 

Åtgärdsmotionen

Kulturutskottet tillstyrker propositionen med ändringar och föreslår att åtgärdsmotionen förkastas.