Syftet med propositionen är att uppnå målen i regeringsprogrammet när det gäller att upphöra med utstjälpning av snö i havet och göra tillståndsprocesserna för biogasproduktion smidigare. Propositionen innehåller också vissa ändringar som behövs för att genomföra ändringen av direktivet om industriutsläpp. Sammantaget anser utskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslagen, men med ändringar i ikraftträdandebestämmelsen, och lyfter särskilt fram följande aspekter. 

Förbudet mot att stjälpa ut snö i havet

Utstjälpning av snö innebär att en stor mängd skräp kommer ut i vattnen. Plogad snö som stjälps ut i havet innehåller en hel del skräp. Största delen av skräpet består av olika slags plaster och cigarettfimpar, som smulas i mindre bitar och blir mikroplast. Utskottet anser att förbudet behövs med tanke på den marina miljöns tillstånd. Även om förbudet inte löser problemet med nedskräpning av de kustnära vattnen är det uppenbart att utstjälpningen av snö i havet inte är förenlig med den allmänna uppfattningen om en tillräcklig miljöskyddsnivå. Förbudet leder dock till ett behov av att snabbt utveckla nya sätt att smälta snön och att införa nya snömottagningsplatser på land. Konsekvenserna gäller särskilt Helsingfors, där det är vanligt att snö stjälps ut i havet. 

Enligt 18 § i miljöskyddslagen är det förbjudet att från stranden stjälpa ut ämnen i havet i sänknings- eller bortskaffningssyfte, men förbudet gäller inte utstjälpning av snö i havet. I propositionen föreslås det att detta undantag slopas. Till denna del föreslås ändringen träda i kraft först tre år efter lagens ikraftträdande för att det ska finnas tillräckligt med tid för att planera och genomföra ersättande lösningar. Vid planeringen av de alternativa snömottagnings- och behandlingssystem som behövs när förbudet träder i kraft är det enligt utskottet viktigt att sikta på lösningar som inte innebär ökad användning av fossila bränslen, utan är totalt hållbara i miljömässigt hänseende. Den övergångsperiod på två år som planerades vid beredningen av propositionen förlängdes därför till tre år. Utskottet anser att tre år kan betraktas som en tillräcklig övergångsperiod. Utskottet föreslår vidare i fråga om 18 § att ikraftträdandet senareläggs med två månader, från mars till maj, för att övergångsperioden inte oändamålsenligt ska upphöra mitt under vinterunderhållssäsongen. När förbudet träder i kraft den 1 maj 2028 gäller det således de facto vinterunderhållet från och med hösten 2028. 

Förbudet mot sänkning och bortskaffande i miljöskyddslagens 18 § bottnar i 1996 års protokoll till 1972 års konvention om förhindrandet av havsföroreningar till följd av dumpning av avfall och annat material (FördrS 87 och 88/2017, Londonprotokollet), som i princip innebär ett totalförbud mot dumpning av avfall och andra ämnen i havet (s.k. dumpningsförbud). Syftet med förbudet är att skydda den marina miljön från alla källor till förorening samt att minska och så långt möjligt eliminera förorening av havet till följd av dumpning av avfall eller andra ämnen. Londonprotokollet innehåller emellertid inte något förbud mot att avfall eller ämnen stjälps ut i havet från stranden. Den sista meningen i 18 § 2 mom. i miljöskyddslagen, ”Detsamma gäller utstjälpning i havet från stranden av ämnen i sänknings- eller bortskaffningssyfte”, utgör nationell reglering som syftar till att skydda den marina miljön mot förorening i större utsträckning än Londonprotokollet. Utskottet förtydligar att det nationella tillägget också gäller smutsigt, obehandlat vatten som släpps ut i havet som punktbelastning. Men lagstiftaren har inte haft för avsikt att hindra allt utsläppande av vatten i havet, och förbudet gäller inte diffusa utsläpp. Till exempel är det tillåtet att släppa ut dagvatten i havet. 

Att smältvatten från snö släpps ut i havet från stranden får inte orsaka miljöförorening, men vid tolkningen av förbudet måste prövning från fall till fall tillämpas. I bestämmelsen är det omöjligt att exakt definiera vilket vatten som är så rent att det får släppas direkt ut i havet. Tillämpningen kan styras genom anvisningar och prövning från fall till fall. Utskottet konstaterar att smältvatten från snö bör behandlas innan det släpps ut i havet åtminstone så att skräpet i smältvattnet inte orsakar miljöförorening. Utskottet korrigerar ett fel i propositionsmotiven (s. 22). I propositionen står det att ”smältvatten ska avledas till dagvattennätet”. Utskottet slår fast att det för att rent smältvatten ska kunna ledas ut i havet inte krävs att vattnet leds via dagvattenavlopp, utan det är också möjligt att använda ett separat utloppsrör. 

Grundandet av en snömottagningsplats på land eller till havs är inte miljötillståndspliktig verksamhet direkt med stöd av miljöskyddslagen, men vissa bestämmelser i miljöskyddslagen kan vara tillämpliga på det. Inte heller den nya bygglagen föreskriver uttryckligen att deponering av snö kräver bygglov (42 § 1 mom. 8 punkten). Behovet av miljötillstånd och bygglov enligt bygglagen måste således bedömas från fall till fall. I motiveringen till 57 § om undantagslov konstateras det att behovet av att göra undantag från andra planbestämmelser än sådana som gäller byggande kan komma i fråga till exempel för att ordna en snöavstjälpningsplats. 

Utskottet noterar att miljöministeriet och jord- och skogsbruksministeriet har inlett en utredning om hur bestämmelserna om dagvattenhantering i lagen om områdesanvändning och lagen om vattentjänster fungerar samt om ändrings- och förbättringsbehoven. 

Anmälningsförfarandet i fråga om vissa biogasanläggningar

I propositionen föreslås bestämmelser om godkännande av biogasanläggningar som inrättas i anslutning till anmälningspliktiga djurstallar eller mindre djurstallar i ett anmälningsförfarande enligt miljöskyddslagen. Anmälningsförfarandet ska omfatta sådana biogasanläggningar i anslutning till ett djurstall som huvudsakligen behandlar avfall från det djurstallet. Biogasanläggningar som inrättas i anslutning till miljötillståndspliktiga djurstallar eller separat från djurstallar ska fortsatt vara tillståndspliktiga. Anmälningsförfarandet lämpar sig alltså bara för biogasanläggningar som hanterar stallgödsel från ett djurstall i anslutning till anläggningen. Om gödseln kommer från flera olika gårdar ska den gödsel som kommer från andra gårdar beaktas separat, och då lämpar sig tillståndsförfarandet bättre än anmälningsförfarandet. 

Regleringen av djurstallar och biogasanläggningar utgör en komplicerad helhet, påpekar utskottet. Förslaget i propositionen bör ses som det bästa sättet att göra inrättandet av biogasanläggningar smidigare. Med tanke på likabehandlingen av verksamhetsutövarna och rättssäkerheten är det motiverat att alla biogasanläggningar har ett överklagbart förhandsgodkännande av myndigheten. Vid valet av godkännandeförfarande för verksamheten ska verksamhetens omfattning och konsekvenser beaktas. I enlighet med målen i regeringsprogrammet är det motiverat att vissa biogasanläggningar vid anmälningspliktiga djurstallar överförs från tillståndsförfarandet till det något lättare anmälningsförfarandet, där det mycket väl går att förebygga olägenheter från verksamheten genom villkor för verksamheten. 

Både när propositionen bereddes och när sakkunniga utfrågades i utskottet har fördelarna med en övergång till ett registreringsförfarande lyfts fram. När bestämmelserna om registreringsförfarande infördes ansågs förfarandet dock lämpa sig för sektorer med ett stort antal anläggningar och relativt standardiserad teknik, där tillståndsbesluten sedan tidigare är ganska likartade. Det ansågs ändamålsenligt att verksamhet framför allt inom sektorer som har betydelse för grannskapsförhållandena behandlas i ett annat förfarande än registreringsförfarandet, eftersom de villkor som meddelas i tillstånds- eller anmälningsförfarandet kan förebygga eventuella olägenheter. Ett registreringsförfarande skulle också kräva grundlig förordningsberedning, vilket avsevärt skulle fördröja uppnåendet av målen i regeringsprogrammet när det gäller att främja biogasanläggningar. Också ur verksamhetsutövarens synvinkel bildar ett djurstall och en biogasanläggning en klar funktionell helhet som lämpligen kan behandlas i ett anmälningsförfarande. Utskottet ser det som viktigt att ytterligare utveckla lagstiftningen så att den främjar biogasproduktion med hänsyn till miljöaspekterna.