Regeringen föreslår att riksdagen godkänner avtalet inom ramen för Förenta nationernas havsrätts-konvention om bevarande och hållbar användning av marin biologisk mångfald i områden utanför nationell jurisdiktion, det vill säga det så kallade BBNJ-avtaletThe Agreement under the United Nations Convention on the Law of the Sea on the Conservation and Sustainable Use of Marine Biological Diversity of Areas beyond National Jurisdiction (BBNJ)., till den del avtalet omfattas av Finlands behörighet, en lag om sättande i kraft av avtalet samt ändringar i havsskyddslagen till följd av att avtalet godkänts. Dessutom föreslås att riksdagen godkänner att Finland gör ett sådant skriftligt undantag som avses i artikel 10.1 i avtalet och enligt vilket tillämpningen av bestämmelserna i avtalet inte omfattar användningen av marina genetiska resurser och digital sekvensinformation om marina genetiska resurser som samlats in eller tagits fram i områden utanför nationell jurisdiktion före ikraftträdandet av avtalet. Sammantaget anser utskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker propositionen utan ändringar, men med följande anmärkningar. 

Genom BBNJ-avtalet fastställer man förfaranden för regionala havsskyddsåtgärder för det fria havet och preciserar det krav att bedöma verksamhetens möjliga effekter på den marina miljön som fastställs i FN:s havsrättskonvention i fråga om projekt som genomförs i områden utanför nationell jurisdiktion. Vidare fastställer man genom avtalet gemensamma regler för att samla in, använda och fördela nyttan av marina genetiska resurser samt främjar ökad kapacitet bland utvecklingsländer och överföring av marin teknologi. 

Avtalet tillämpas på det fria havet och havsbottenområdet så som de definieras i FN:s havsrätts-konvention (FördrS 49/1996 och 50/1996). I havsrättskonventionen avses med havsbottenområdet, i konventionstexten ’området’, djuphavsbottnen utanför de till den nationella jurisdiktionen hörande ekonomiska zonen och kontinentalsockeln. De ekonomiska zonerna för Östersjöns kuststater gränsar till varandra och det finns inget område utanför nationell jurisdiktion. Det tillämpningsområde som ligger geografiskt närmast Finland ligger i Ishavet och i nordöstra Atlanten. 

Utskottet anser att BBNJ-avtalet är ett betydande steg för globalt havsskydd. Avtalet skapar ett ramverk för inrättandet av ett effektivt förvaltat nätverk av marina skyddsområden i havsområden utanför nationell jurisdiktion. Ikraftträdandet av avtalet är också nödvändigt för att uppnå det mål för havsskydd som fastställts i Kunming-Montrealramverket inom ramen för FN:s konvention om biologisk mångfald (s.k. CBD-konventionen, FördrS 78/1994). Målet är att 30 procent av världens hav ska vara skyddade fram till 2030, medan endast ungefär en procent av de marina områdena utanför nationell jurisdiktion är skyddade i dagsläget. 

Under årtiondenas lopp har världshaven bundit en betydande andel av koldioxidutsläppen från mänsklig verksamhet, vilket har lett till havsförsurning. Försurningen har betydande effekter på den marina naturen och samtidigt på havens förmåga att ge människorna föda. Då den tekniska utvecklingen möjliggör ekonomisk verksamhet i djuphavsområden kan det leda till att nya användningsformer hos de internationella havsområdena utnyttjas, vilket utan reglering utöver försurning kan leda till hot mot det fria havets ekosystem. Därför är det med tanke på framtiden viktigt att få till stånd ramar för att inrätta ett nätverk av marina skyddsområden i områden utanför nationell jurisdiktion och att kräva miljökonsekvensbedömning av projekt i områdena. 

De ändringar i havsskyddslagen som ingår i propositionen ålägger såsom avtalet kräver en skyldighet att anmäla verksamhet som gäller marina genetiska resurser härrörande från områden utanför nationell jurisdiktion och digital sekvensinformation om dem till clearing house-mekanismen enligt BBNJ-avtalet och att lagra insamlade marina genetiska resurser och digital sekvensinformation om dem i offentligt tillgängliga dataregister eller databaser. Enligt avtalet ska fördelningen av den eventuella monetära nytta som uppkommer som ett resultat av verksamhet i anslutning till marina genetiska resurser och digital sekvensinformation om dem skötas genom att avtalets utvecklade parter betalar bidrag till den särskilda fond som inrättas genom avtalet. 

Enligt propositionen sköter Finlands miljöcentral (miljöcentralen) de myndighetsuppgifter som följer av den miljökonsekvensbedömning som förutsätts i BBNJ-avtalet. Miljöcentralen är redan i den gällande lagstiftningen tillståndsmyndighet enligt havsskyddslagen när det gäller finska medborgares eller finländska organisationers verksamhet på områden utanför nationell jurisdiktion. Det är ändamålsenligt att samordna uppgifterna i fråga om miljökonsekvensbedömning med denna befintliga uppgift. Myndighetskonsekvenserna av de tilläggsuppgifter som gäller miljökonsekvensbedömningen av finländska projekt har bedömts vara mycket små inom den närmaste framtiden. De nya uppgifter som genomförandet av avtalet medför för miljöcentralen och den interna organisation, utbildning och samordning som dessa förutsätter kan kräva ytterligare resurser, vars belopp dock kan bedömas först i ett senare skede när de frågor som gäller genomförandet av avtalet har gått vidare även på internationell nivå. 

Utskottet konstaterar att BBNJ-avtalet har godkänts i New York den 19 juni 2023 efter en lång beredningsprocess och att avtalet hittills har undertecknats av 111 stater inklusive alla EU:s medlemsstater och EU. BBNJ-avtalet träder i kraft 120 dagar efter dagen då den sextionde staten deponerar sitt åtagandeinstrument. EU och dess medlemsstater har ända från början sett avtalsprojektet som viktigt och talat för ett slutresultat som är så ambitiöst som möjligt med tanke på skyddet av den marina miljön. EU och dess medlemsstater strävar efter att ratificera BBNJ-avtalet före FN:s tredje havskonferens i juni 2025. Avsikten är att EU och så många som möjligt av dess medlemsstater deponerar sitt åtagandeinstrument samtidigt. Utskottet betraktar det som viktigt att avtalet snabbt träder i kraft och verkställs effektivt, så vid sidan av att slutföra Finlands egen ratificeringsprocess är det också bra att aktivt försöka främja andra länders ratificeringsprocesser före FN:s tredje havskonferens i Nice i juni 2025.