Allmänt

I propositionen föreslås det att tillämpningsområdet för den redan antagna lagen om funktionshinderservice (675/2023) preciseras. Syftet med propositionen är att se till att rättigheterna för personer med funktionsnedsättning och tillgången till service tillgodoses i de olika välfärdsområdena, bibehålla lagen som en speciallag som gäller service för personer med funktionsnedsättning och tillförsäkra välfärdsområdena möjlighet att finansiera reformen. 

Ikraftträdandet av lagen har senarelagts från ingången av oktober 2023 till ingången av 2025 (953/2023, RP 9/2023 rd). I den antagna lagen slopades under riksdagsbehandlingen med anledning av grundlagsutskottets utlåtande (GrUU 79/2022 rd) den så kallade åldersavgränsningen, vars syfte var att betona socialvårdslagens (1301/2014) betydelse som allmän lag som svarar mot befolkningens servicebehov i stort och i synnerhet den äldre befolkningens behov och att bibehålla lagen om funktionshinderservice som en speciallag som tillgodoser tjänsterna för personer med funktionsnedsättning vilka är långvarigt beroende av tjänsterna. Senareläggningen av ikraftträdandet berodde på skrivningen i regeringsprogrammet om att tillämpningsområdet för den antagna lagen om funktionshinderservice ska preciseras så att lagen förblir en speciallag och att ändamålsenliga tjänster för personer med funktionsnedsättning och en hållbar finansiering av dem ska säkerställas. 

Enligt propositionsmotiven finns det behov av att precisera lagens principiella karaktär av speciallag för personer med funktionsnedsättning, eftersom lagens tillämpningsområde till följd av att åldersavgränsningen strukits inte anges tillräckligt exakt för en tydlig och enhetlig tillämpning av lagen. Till följd av ändringen blir gränssnittet mellan allmän lagstiftning och speciallagstiftning enligt propositionen otydlig i fråga om sådana äldre personer vilkas servicebehov har en orsak som har att göra med åldrandet. De föreslagna preciseringarna av tillämpningsområdet gäller dock alla personer med funktionsnedsättning. Ingen kategori av personer eller funktionsnedsättningar har lämnats utanför tillämpningsområdet. 

De viktigaste ändringsförslagen i propositionen gäller 2 § om tillämpningsområdet för den antagna lagen. Förhållandet mellan den primära lagstiftningen och lagen om funktionshinderservice ska preciseras, definitionen av person med funktionsnedsättning förenklas och en skyddsbestämmelse införas om att klientavgiften efterskänks eller nedsätts i en situation där bestämmandet av avgiften för en tjänst enligt den primära lagstiftningen inom social- och hälsovården kan hindra personen att använda servicen eller äventyra användningen. I propositionen föreslås också att bestämmelsen i 4 § i socialvårdslagen om de faktorer som ska beaktas vid bedömningen av klientens intresse ska förtydligas. Dessutom föreslås vissa tekniska ändringar i lagen. 

Social- och hälsovårdsutskottet anser det viktigt att lagen om funktionshinderservice, som ursprungligen planerades träda i kraft redan under 2023, äntligen träder i kraft vid ingången av 2025. Innehållet i den nya lagen motsvarar bättre än den gällande lagen från 1987 om service och stöd på grund av handikapp (380/1987) målen i grundlagen och FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning att främja självbestämmanderätten och delaktigheten för personer med funktionsnedsättning samt faktisk jämlikhet i livet och samhället för personer med funktionsnedsättning (RP 191/2022 rd, s. 168). Utskottet anser att propositionens mål är motiverade när det gäller att bibehålla lagen om funktionshinderservice som en speciallag som tryggar tillgången till service för personer med funktionsnedsättning och att främja tillgodoseendet av rättigheterna och tillgången till service för personer med funktionsnedsättning. Grundlagsutskottet anser i sitt utlåtande (GrUU 44/2024 rd) att propositionens bakomliggande mål att förtydliga lagens tillämpning på ett sätt som främjar jämlikheten och rättssäkerheten samt att säkerställa tillgången till tjänster är motiverade med tanke på grundlagen. 

Social- och hälsovårdsutskottet tillstyrker lagförslagen. Nedan föreslår utskottet dock strykning av 2 § 3 mom. i den föreslagna lagen om funktionshinderservice. Där står det att det ska ordnas service för en person med funktionsnedsättning endast om personens nödvändiga behov av hjälp och stöd avviker från vad som är vanligt i det livsskede som personen befinner sig i. Grundlagsutskottet ansåg att bestämmelsen måste preciseras för att lagen ska kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Utskottet konstaterar att det med beaktande av lagens planerade ikraftträdande vid ingången av 2025 och tidsfristen för de propositioner som hänför sig till budgetpropositionen inte var möjligt att under riksdagsbehandlingen göra de preciseringar av bestämmelsen som grundlagsutskottet föreslår. 

Social- och hälsovårdsutskottet påpekar att utskottet har velat se att en proposition om tillämpningsområdet för lagen om funktionshinderservice snarast lämnas till riksdagen, eftersom riksdagen måste ges den tid den behöver för att behandla propositionen och det efter att ändringarna godkänts också bör finnas en skälig och tillräcklig tid att förbereda sig för verkställigheten av lagen (ShUB 2/2023 rd). 

Preciseringen av tillämpningsområdet för lagen om funktionshinderservice

Enligt 2 § 1 mom. i lagförslaget ska lagen tillämpas på ordnandet av särskild service för sådana personer med funktionsnedsättning som på grund av en långvarig fysisk, kognitiv, psykisk, social eller sensorisk begränsning i funktionsförmågan som orsakas av en funktionsnedsättning eller sjukdom nödvändigt behöver hjälp eller stöd för sin normala livsföring. Servicen beviljas alltid på basis av en individuell behovsprövning. Utöver de villkor som tillämpningsområdet anger ska personen uppfylla de specifika förutsättningarna för den service som övervägs. 

Sakkunniga har påpekat att definitionen av personer med funktionsnedsättning i bestämmelsen är snävare formulerad än definitionen i den tidigare antagna lagen, som innehöll en mer detaljerad förteckning i tre punkter över de begränsningar i funktionsförmågan som lagen omfattar. Sakkunniga har särskilt påpekat att det i bestämmelsen inte längre uttryckligen nämns att lagen är tillämplig om personens funktionsnedsättning eller sjukdom tillsammans med de hinder som finns i samhället hindrar deltagandet i samhället på lika villkor som andra (den så kallade sociala modellen för funktionsnedsättning) och om det för att personen ska uppnå ett självständigt liv, delaktighet eller jämlikhet är nödvändigt att personen får tjänster enligt lagen. 

Utskottet understryker att förenklandet av bestämmelsen om tillämpningsområdet enligt propositionsmotiven (s. 22) inte innebär några ingrepp i de begränsningar av funktionsförmågan som avses i 2 § i lagen om funktionshinderservice, som baseras på definitionerna i den allmänna kommentaren nr 6 (2018) från FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Definitionen omfattar enligt motiven alla begränsningar av funktionsförmågan som ingår i tillämpningsområdet för FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och den antagna lagen om funktionshinderservice, och ingen grupp med funktionsnedsättning utesluts från lagens tillämpningsområde genom den föreslagna ändringen. Definitionen omfattar därför även den sociala modellen för funktionsnedsättning. Dessutom betonar utskottet att syftet med att förenkla definitionen enligt propositionen (s. 53) är att lagen fortfarande ska tillämpas på personer som tidigare i lagstiftningen har varit så kallade missgynnade personer, till exempel personer med autismspektrumtillstånd, personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och personer med lindrig utvecklingsstörning. Servicebehovet hos alla personer med funktionsnedsättning ska bedömas individuellt (se även RP 191/2022 rd). 

Enligt 2 § 1 mom. i lagförslaget ordnas service enligt lagen endast om service enligt den primära lagstiftningen inte är tillräcklig och lämplig för personens individuella servicebehov och intresse. Primär lagstiftning är bland annat socialvårdslagen, hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010), lagen om stödjande av den äldre befolkningens funktionsförmåga och om social- och hälsovårdstjänster för äldre (980/2012), lagen om småbarnspedagogik (540/2018) och lagen om grundläggande utbildning (628/1998). 

Bestämmelsen avviker från motsvarande bestämmelse i den antagna lagen om funktionshinderservice genom att valet av lag inte styrs av tillgången till service utan av vilken rätt till service personen har enligt allmän lag eller speciallag. Enligt propositionen behöver regleringen preciseras för att det inte ska uppstå någon risk för tolkningen att tjänster som tillgodoser subjektiva rättigheter nödvändigtvis ska beviljas trots att servicebehovet kan tillgodoses genom primära tjänster. Avsikten är också att betona det serviceutbud inom social- och hälsovården som välfärdsområdet ansvarar för enligt den primära lagstiftningen och att förtydliga den befintliga utgångspunkten enligt vilken tillgången till service inte ska vara en styrande faktor vid bedömningen av enligt vilken lag en person ska beviljas service, utan att beslutet ska baseras på en bedömning av servicebehovet. 

Utskottet ser det som lämpligt att lagen om funktionshinderservice fortsatt ska vara en speciallag för personer med funktionsnedsättning. Principen är att också den gällande lagen om service och stöd på grund av handikapp, lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda och den redan antagna lagen om funktionshinderservice är sekundära. Jämfört med det tidigare rättsläget ändrar propositionen inte heller det faktum att personen ska uppfylla de kriterier som fastställts inom tillämpningsområdet för lagen om funktionshinderservice och de servicespecifika kriterierna. Syftet är att förbättra jämlikheten för personer med funktionsnedsättning, vid behov genom positiv särbehandling så att service enligt en speciallag beviljas klienter vilkas rättigheter inte tillgodoses med hjälp av service enligt den primära lagstiftningen. Liksom propositionen (s. 52) framhåller utskottet att jämlikheten inte förverkligas så att alla erbjuds samma service eller service enligt samma lag, utan vid bedömningen av servicebehovet beaktas personens individuella servicebehov. 

Sakkunniga har uttryckt oro över tillgången till anslagsbundna tjänster enligt den primära lagstiftningen, särskilt med tanke på det svåra läget i de offentliga finanserna. Utskottet betonar att välfärdsområdena med stöd av lagen om ordnande av social- och hälsovård är skyldiga att ordna också tjänster enligt den allmänna lagstiftningen i enlighet med klienternas behov. Välfärdsområdet ansvarar i sista hand för att kunderna får tillräckliga social-, hälsovårds- och sjukvårdstjänster enligt 19 § 3 mom. i grundlagen. Till skyldigheten att tillgodose de grundläggande fri- och rättigheterna i 22 § i grundlagen hör likväl statens ansvar för att se till att välfärdsområdena har praktiska förutsättningar att klara av sina uppgifter. 

Vanligt behov enligt livsskedet

Regeringen föreslår att tillämpningsområdet för lagen om funktionshinderservice preciseras genom att 2 § får ett nytt 3 mom. om att service för en person med funktionsnedsättning ska ordnas endast om personens nödvändiga behov av hjälp och stöd avviker från vad som är vanligt i det livsskede som personen befinner sig i. En bedömning av om behovet av hjälp och stöd för en person med funktionsnedsättning är nödvändigt görs i förhållande till personer i samma livsskede. Vid bedömningen ska det beaktas att syftet enligt 1 § i lagen bl.a. är att tillgodose jämlikhet, delaktighet och deltagande för personer med funktionsnedsättning samt att stöda ett självständigt liv och självbestämmanderätt för personer med funktionsnedsättning samt tryggandet a tillräcklig service av god kvalitet i enlighet med det individuella behovet och intresset, står det i propositionen. 

I propositionen avses med livsskeden barndom och ungdom, vuxenliv samt ålderdom. Bestämmelsen är avsedd att lägga tonvikten på karaktären av speciallag på så sätt att de behov av hjälp och stöd som hänför sig till en persons olika vanliga livssituationer tillgodoses genom service enligt speciallagen endast om behovet av hjälp och stöd i anslutning till en begränsning i funktionsförmågan till följd av en funktionsnedsättning eller sjukdom avviker från det behov som vanligen hänför sig till motsvarande livsskede. Enligt propositionsmotiven inverkar personens olika livsskeden på när behovet av hjälp och stöd bedöms vara ett vanligt behov som hänför sig till det aktuella livsskedet, och när behovet avviker från det, dvs. behovet beror på en begränsning i funktionsförmågan till följd av en funktionsnedsättning eller sjukdom. 

Grundlagsutskottet anser i sitt utlåtande (GrUU 44/2024 rd) att de bedömningsgrunder som hänför sig till livsskedena är godtagbara. Även med beaktande av propositionens motivering i fråga om livsskedena anser grundlagsutskottet dock att bestämmelsen i 2 § 3 mom. i lagförslag 1 är anmärkningsvärt öppen och lämnar rum för tolkning. Bestämmelsen bör därför preciseras. En sådan precisering kan enligt utlåtandet göras exempelvis genom att det i lagen föreskrivs om sådana omständigheter som nu endast beskrivs i propositionsmotiven och som är av betydelse för bedömningen av ett vanligt behov och genom hänvisningar exempelvis till de omständigheter som nämns i 1 § i lagen om funktionshinderservice. 

Social- och hälsovårdsutskottet välkomnar i och för sig att det görs åtskillnad mellan vanligt behov som hänför sig till livsskedet och särskilt behov som beror på en funktionsnedsättning eller sjukdom. Men även sakkunniga i social- och hälsovårdsutskottet har påpekat att bestämmelsen lämnar rum för tolkning och är inexakt. Särskilt när det gäller äldre personer har det ansetts svårt att fastställa det vanliga behovet i fråga om begränsningar av funktionsförmågan, eftersom åldrande i allmänhet för med sig en viss försämring av funktionsförmågan. 

Utskottet konstaterar att de konstitutionella problem som hänför sig till det föreslagna 2 § 3 mom. hänför sig till frågor som bör lösas genom en omsorgsfull egentlig lagberedning på ministerienivå och inte under behandlingen i riksdagen. Utskottet föreslår därför och med beaktande av att lagen ska träda i kraft den 1 januari 2025 att 3 mom. stryks ur lagförslaget. 

Utskottet betonar att slopandet av den explicita bestämmelsen om livsskeden i paragrafen om tillämpningsområde inte innebär att personens livsskede och livssituation inte ska beaktas när bedömningen av klientens servicebehov och klientplanen görs. Enligt propositionen (s. 73) bygger bestämmelsen på de principer som styrt tillämpningspraxis för bedömningen av servicebehovet enligt den tidigare lagstiftningen. Principerna har också identifierats i rättspraxis. Dessutom betonar utskottet att de övriga preciseringarna av förhållandet mellan den primära lagstiftningen och lagen om funktionshinderservice samt de ändringar i klientavgifterna som behandlas nedan framhäver behovet av en speciallag om funktionshinderservice. 

Utskottet konstaterar dock att slopandet av momentet i vissa situationer kan leda till att klienter överförs särskilt från tjänster för äldre till tjänster för personer med funktionsnedsättning och att det har de kostnadseffekter för välfärdsområdena som beskrivs nedan. Konsekvenserna av det ändrade tillämpningsområdet och strykningen av momentet klarnar först vid genomförandet. Utskottet understryker att det är angeläget att tillämpningen av lagen och dess konsekvenser följs upp. Utskottet anser det vara nödvändigt att konsekvenserna av lagen om funktionshinderservice följs upp och utvärderas samt att åtgärder vidtas för att precisera detaljregleringen och bestämmelsen om tillämpningsområdet med beaktande av de ramvillkor som grundlagsutskottet har fastställt, om det behövs för att lagen ska förbli en speciallag avsedd för personer med funktionsnedsättning. (Utskottets förslag till uttalande 1) 

Förslagen angående klientavgifter

I propositionen föreslås det att 2 § i lag om funktionshinderservice får ett nytt 4 mom. med en informativ hänvisning till lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (734/1992, nedan klientavgiftslagen). Enligt klientavgiftslagen är en del av social- och hälsovårdstjänsterna avgiftsfria, för en del tjänster är avgiften samma för alla och för en del av tjänsterna bestäms avgifterna enligt betalningsförmågan. Enligt 4 § i klientavgiftslagen är funktionshinderservice i huvudsak avgiftsfri. 

Dessutom föreslås det att paragrafen får ett nytt 5 mom. Där ska det stå att utöver vad som i 11 § i klientavgiftslagen föreskrivs om efterskänkande av avgift eller nedsättning av fastställd avgift, ska avgift för social- och hälsovårdstjänster som ordnas enligt den sekundära lagstiftningen inte bestämmas, eller avgiften efterskänkas eller nedsättas, om avgiften hindrar eller väsentligen försvårar ordnandet av individuell service för personen med funktionsnedsättning eller om det är befogat med beaktande av vårdsynpunkter. 

Syftet med den här så kallade skyddsbestämmelsen är att i högre grad än enligt 11 § i klientavgiftslagen skydda personer med funktionsnedsättning mot att klientavgifterna skulle förhindra tillgången till eller anlitandet av sådan service enligt den primära lagstiftningen inom social- och hälsovården som motsvarar personens servicebehov, understryker utskottet. Skyddsbestämmelsen förpliktar till att bedöma vilken betydelse en klientavgift som påförs eller som redan påförts för en social- och hälsovårdstjänst enligt den primära lagstiftningen har för klientens ställning. Bedömningen ska gälla behovet att inte påföra eller efterskänka eller sänka klientavgiften, inte valet av den service som ska beviljas klienten och av den lag som gäller den (primär eller sekundär), vilken ska ha gjorts före en eventuell bedömning av klientavgifterna i samband med bedömningen av servicebehovet och beslutsprövningen i fråga om servicen. 

Utskottet välkomnar syftet med den föreslagna skyddsbestämmelsen. Vid utskottets sakkunnigutfrågning uttrycktes dock oro över att processen för att nedsätta och efterskänka klientavgifter blir komplicerad och svår att tillämpa i praktiken. Skyddsbestämmelsen upplevdes också vara mångtydig. Dessutom ansågs det att skyddsbestämmelsen bör tas in i lagen om klientavgifter och inte i lagen om funktionshinderservice, eftersom klientavgiftslagen föreskriver om sökande av ändring i klientavgifter. 

Enligt utredning från social- och hälsovårdsministeriet är avsikten med skyddsbestämmelsen att säkerställka tillgången till service för personer med funktionsnedsättning, och därför är det nödvändigt att uttryckligen föreskriva om detta i lagen om funktionshinderservice. Utskottet noterar dock att bestämmelsen i 11 § i klientavgiftslagen om efterskänkning och nedsättning av klientavgifter enligt undersökningar tillämpas mycket olika i välfärdsområdena och att villkoren för klienterna i olika välfärdsområden och klientsituationer är mycket ojämlika. Utskottet anser det nödvändigt att man vid genomförandet av lagen fäster särskild uppmärksamhet vid en jämlik tillämpning av bestämmelserna om skäligare klientavgifter inom välfärdsområdena och vid uppföljningen av verkställigheten av bestämmelsen. 

Socialvårdslagens 4 § om bedömning av klientens intresse

I propositionen föreslås det också att bestämmelsen i 4 § i socialvårdslagen om omständigheter som ska beaktas vid bedömningen av klientens intresse förtydligas så att den avgift som tas ut för servicen inte inverkar på den bedömning av klientens intresse som avses i bestämmelsen. Syftet med bestämmelsen är att förtydliga vilken inverkan klientavgifterna har på bedömningen av klientens intresse och att betona att det endast är klientens servicebehov, och inte avgifterna, som blir avgörande för vilken lagstiftning som ska tillämpas. 

Utskottet anser att preciseringen är motiverad, eftersom bestämmelsen stärker åtskillnaden mellan bedömningen av servicebehovet och besluten om klientavgifter och bidrar till att lagen om funktionshinderservice förblir en speciallag avsedd för personer med funktionsnedsättning. Enligt propositionen har klientavgiften för servicen kunnat bli avgörande för lagvalet mellan den allmänna lagen och speciallagen, trots att innehållet i den valda servicen inte på bästa sätt motsvarar klientens individuella behov. 

Sakkunniga uttryckte oro över att klientavgifterna kan hindra en person med funktionsnedsättning från att anlita service enligt den primära lagstiftningen. Syftet med den föreslagna bestämmelsen om klientavgifter i lagen om funktionshinderservice är att säkerställa att klientavgifterna inte hindrar en person med funktionsnedsättning från att få eller använda tjänster som motsvarar personens servicebehov enligt den primära lagstiftningen om social- och hälsovården. Utskottet betonar dock att detta förutsätter att välfärdsområdena och klienterna är medvetna om möjligheten att jämka avgifterna och att man vid bedömningen av avgifternas skälighet beaktar intressena för personen med funktionsnedsättning. 

Kostnadseffekterna av ändringarna i tillämpningsområdet

Lagen om funktionshinderservice skapar subjektiva rättigheter till service för de personer som omfattas av tillämpningsområdet, det vill säga servicen ska genomföras oberoende av de anslag som reserverats. Ikraftträdandet av lagen om funktionshinderservice uppskattas öka välfärdsområdenas nettoutgifter med 24,8 miljoner euro 2025, med 31,2 miljoner euro 2026, med 37,3 miljoner euro 2027 och med 29,4 miljoner euro 2028 (moment 28.89.31). 

Till följd av de ändringar som gjordes vid riksdagsbehandlingen av den antagna lagen om funktionshinderservice (RP 191/2022 rd) avsattes enligt propositionen (s. 8) i den tekniska planen för de offentliga finanserna 2024–2027 anslag på 25,2 miljoner euro för 2024, 32,4 miljoner euro för 2025, 35,5 miljoner euro för 2026 och 35,9 miljoner euro för 2027 för genomförandet av lagen. Efter slopandet av åldersavgränsningen var det inte möjligt att grundligt bedöma lagens kostnader, så det var osäkert om finansieringen skulle räcka till för att tillhandahålla tjänster enligt den nya lagen. I den tekniska planen för de offentliga finanserna för 2024–2027 gjordes en ramreservering på 100 miljoner euro, vilket utgjorde en utökning i förhållande till det budgeterade anslaget. 

Enligt regeringsprogrammet får den antagna lagen om funktionshinderservice (RP 191/2022 rd) leda till en kostnadsökning på 100 miljoner euro i förhållande till gällande lagstiftning. I den nu aktuella propositionen (RP 122/2024 rd) har det dock enligt motiveringen (s. 66) inte funnits behov av att använda hela det tilläggsanslag som reserverats för propositionen, eftersom de preciseringar av tillämpningsområdet som föreslås i propositionen innebär att antalet klienter som berörs av service enligt lagen om funktionshinderservice inte avsevärt skiljer sig från bedömningen i regeringens ursprungliga proposition (RP 191/2022 rd). 

Enligt uppgift från social- och hälsovårdsministeriet bör den nu aktuella ändringen av tillämpningsområdet i fråga om livsskede samordnas med finansieringen av välfärdsområdena i samband med behandlingen av budgetpropositionen i riksdagen. Enligt utredning är bedömningen av de eventuella konsekvenserna av att 2 § 3 mom. om livsskedet stryks förenad med många osäkerhetsfaktorer, så enligt social- och hälsovårdsministeriet är det inte möjligt att göra en uppskattning av beloppet med den här tidsplanen innan lagen träder i kraft. Den slutliga effekten av strykningen framgår enligt social- och hälsovårdsministeriet först vid genomförandet (tillämpning och ändringssökande). 

Enligt finansministeriet har strykningen av 2 § 3 mom. en kostnadsökande effekt. Kostnaderna stiger särskilt till följd av att klienterna eventuellt övergår från tjänster för äldre till tjänster för personer med funktionsnedsättning, varvid intäkterna från klientavgifterna sjunker och nettokostnaden ökar. Kostnaderna ökar också på grund av att efterfrågan på tjänster ökar. Om tjänsterna härefter beviljas i form av service för personer med funktionsnedsättning omfattas de i högre grad av subjektiva rättigheter samtidigt som prövningsrätten minskar. Då måste allt mer service beviljas. Dessutom innehåller 2 § utan 3 mom. enligt finansministeriet mer prövningsrätt, vilket gör det allt mer oklart hur mycket framför allt äldre personer söker tjänster som funktionshinderservice, hur många positiva beslut som fattas för dem av välfärdsområdet och hurdan rättspraxis som utformas. 

Också finansministeriet betonar att ministeriet inte har haft möjlighet att göra en grundlig konsekvensbedömning av helheten på grund av den tid som står till förfogande, vissa förslag till bestämmelser med kostnadsverkningar i propositionen plus konsekvenskedjorna och det svaga faktaunderlaget gällande strykningen av 2 § 3 mom. Enligt finansministeriet har det föreslagna momentet som nu ska slopas dock ansetts vara en viktig faktor som styr beviljandet av tjänster. 

Finansministeriet konstaterar i sin utredning till utskottet att 9 § i lagen om välfärdsområdenas finansiering (617/2021, nedan finansieringslagen) kräver att ändringar i skyldigheterna beaktas fullt ut (nettokostnad) när finansieringen fastställs för finansåret. Därför bör också konsekvenserna av de ändringar som görs vid riksdagsbehandlingen beaktas i finansieringen från och med ändringens ikraftträdande. Finansministeriet uppger att välfärdsområdenas förutsättningar att verkställa lagstiftningen stärks om det reserveras sammanlagt 45 miljoner euro för genomförandet av den nya lagen om funktionshinderservice för 2025. Jämfört med budgetpropositionen är ökningen under moment 28.89.31 således 20,2 miljoner euro utöver det redan reserverade beloppet på 24,8 miljoner euro. 

Social- och hälsovårdsutskottet föreslår att det i samband med budgetpropositionen reserveras 45 miljoner euro enligt finansministeriets förslag för genomförandet av lagförslaget. Detta ska stärka förutsättningarna för genomförandet. Utskottet konstaterar dock att statsrådet noggrant måste följa tillämpningen och verkställigheten av den föreslagna lagen. Dessutom måste statsrådet noggrant bedöma välfärdsområdenas kostnader för genomförandet av lagen i samband med utarbetandet av en tilläggsbudget samt i tilläggsbudgeten till fullt belopp ta in välfärdsområdenas kostnader till följd av ändringarna i skyldigheterna enligt den föreslagna lagstiftningen på det sätt som förutsätts i 9 § i finansieringslagen, vilket också framgår av finansministeriets yttrande. (Utskottets förslag till uttalande 2) 

Verkställighet och uppföljning

Utskottet noterar att en utredning som gjorts av Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården i slutet av 2023 visar att den gällande lagen om service och stöd på grund av handikapp i viss mån har tillämpats på olika sätt i olika välfärdsområden. Med tanke på tillgodoseendet av klienternas rättigheter är det också en risk att det råder brist på socialarbetare som bedömer servicebehovet och att välfärdsområdena har ekonomisk press på sig när det gäller att ordna tjänsterna. För att syftena med den nya lagen om funktionshinderservice och det preciserade tillämpningsområdet ska uppfyllas måste styrningen av genomförandet samordnas på riksnivå för att personer med funktionsnedsättning ska få den service de behöver på lika villkor inom de olika områdena, understryker utskottet. (Utskottets förslag till uttalande 3) 

Enligt propositionen är avsikten att styrningen och utbildningen vid genomförandet samt Institutet för hälsa och välfärds handbok om funktionshinderservice ska styra tillämpningen av lagen så att den förblir en speciallag avsedd för personer med funktionsnedsättning. Utskottet anser dessutom att det är viktigt att genomförandet av lagstiftningen styrs så att de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna och rätten till tjänster för personer med funktionsnedsättning faktiskt tillgodoses. 

Utskottet understryker vikten av att följa upp lagstiftningens konsekvenser. När riksdagen antog lagen om funktionshinderservice förutsatte den att statsrådet följer hur lagändringarna påverkar tillgodoseendet av rättigheterna för personer med funktionsnedsättning och vid behov vidtar åtgärder för att ändra lagstiftningen (RSv 328/2022 rd). Vid behandlingen av lagen om funktionshinderservice har också grundlagsutskottet (GrUU 100/2022 rd) betonat vikten av att följa upp konsekvenserna, eftersom lagförslaget under riksdagsbehandlingen ändrades avsevärt inom en stram tidtabell och utan en sedvanlig konsekvensbedömning. Utskottet anser det viktigt att också följa upp hur ändringarna i lagen om funktionshinderservice påverkar tillgodoseendet av rättigheterna för personer med funktionsnedsättning och i synnerhet rättigheterna för eventuella förbisedda grupper och deras språkliga rättigheter. (Utskottets förslag till uttalande 4)