Regeringen föreslår ändringar i lagen om ett temporärt incitamentsystem för skogsbruket, som trädde i kraft vid ingången av 2024. Sammantaget anser utskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslaget, men med följande ändringar. 

Bakgrunden till propositionen är det rambeslut för 2025–2028 som regeringen har fattat och där man kommit överens om ytterligare anpassningsåtgärder för att stärka de offentliga finanserna. Som en del av de ytterligare sparåtgärderna minskar statsbudgetens anslag för stöd för tryggande av en hållbar virkesproduktion till cirka 35,777 miljoner euro. Anslaget har använts för att finansiera stöden enligt den proposition som nu föreslås bli ändrad. De åtgärder som vidtas med stöd av lagen finansieras också med anslag som anvisats för främjande av vården av skogsnaturen och som enligt riktlinjerna från ramförhandlingarna inte är föremål för besparingar. Jord- och skogsbruksutskottet anser det viktigt att skogspolitiken är förutsägbar och konsekvent. De ändringar som nu görs i lagen strax efter att den trätt i kraft är i princip inte önskvärda med tanke på skogspolitikens förutsägbarhet. Utskottet konstaterar dock att behovet av anpassningsåtgärder inom statsfinanserna och riktlinjerna för hur besparingarna ska riktas allmänt är en godtagbar utgångspunkt för lagändringarna. 

Syftet med propositionen är att anpassa incitamentsystemet efter de anslag som anvisas för verksamheten så att det statliga stödet fortfarande inriktas på åtgärder med så stor genomslagskraft som möjligt. Syftet med det statliga stödet är att uppmuntra enskilda skogsägare att bedriva aktivt skogsbruk och på så sätt främja uppnåendet av målen för skogs- och klimatpolitiken. Enligt propositionen ska incitamentsystemet i fortsättningen inte längre omfatta stöd för byggande av en ny skogsväg eller möjlighet att bygga en ny väg i samband med ett projekt för grundlig förbättring av en enskild väg. Avsikten är att de stödnivåer och stödvillkor som föreskrivs genom förordning av statsrådet ska ses över så att de besparingar som behövs riktas så ändamålsenligt som möjligt med tanke på skogs- och klimatpolitiken. 

Utskottet konstaterar att ett fungerande skogsvägsnät är en förutsättning för en konkurrenskraftig leveranskedja för industrivirke och energivirke och för skogsvårdsarbeten. Utöver skogsägare, aktörer inom skogsbranschen och myndigheter betjänar skogsvägsnätverket dem som använder skogarna för rekreation. Dessutom spelar skogsvägsnätverket en viktig roll i bekämpningen och förebyggandet av omfattande skogsbränder. När klimatförändringen framskrider ökar riskerna för skogsbränder ytterligare. I propositionen bedöms det att även om stödet för byggande av en ny skogsväg slopas, uppfylls incitamentsystemets mål att upprätthålla ett vägnät för skogsbruket dock i stor utsträckning, eftersom stödet för grundlig förbättring av enskilda vägar kvarstår som en del av stödsystemet. 

Utskottet ser det som angeläget att ha kvar tillräckliga incitament för underhåll av skogsvägsnätet. Vid tillämpningen av lagbestämmelserna om allmänna stödkriterier är det i fråga om projekt för grundlig förbättring av enskilda vägar nödvändigt att lägga större vikt vid de lokala förhållandena än vid byggande av en ny skogsväg, där det i regel finns möjlighet till flera alternativa vägsträckningar. Enligt utredning till utskottet kan till exempel smärre avvikelser från de anvisningar för skogsvägar som gäller vägens överbyggnad eller vägstommens bredd vara möjliga vid tolkningen av det lagstadgade kravet på utförande av arbeten i enlighet med god yrkespraxis inom skogsbranschen. Utskottet betonar betydelsen av lokal flexibilitet i synnerhet när det medför oskäliga kostnader att bokstavligen iaktta kraven och avvikelserna inte äventyrar smidiga transporter. Dessutom lyfter utskottet fram regeringsprogrammets skrivning om att det ska fästas vikt vid jord- och skogsbrukets behov vid finansieringen av trafiklederna och fördelningen av den. 

Propositionen innehåller också ett förslag till ändring av lagen om incitamentssystemet så att behandlingen av stödansökan vid behov kan överföras till följande år. Lagändringen gör det möjligt att överföra en stödansökan för behandling året efter det år då ansökan anhängiggjordes samt att avslå ansökan, om en årlig bevillningsfullmakt eller ett årligt anslag inte finns att tillgå. Skogscentralen ska dock även i fortsättningen informera om fullmakternas och anslagens tillräcklighet. Dessutom följer jord- och skogsbruksministeriet upp antalet ansökningar och utbetalningar som överförs till följande år inom incitamentsystemet och vidtar vid behov åtgärder för att anpassa incitamentsystemet efter de anslag som står till förfogande. Jord- och skogsbruksutskottet anser det vara viktigt att man vid behov kan reagera proaktivt på förändringar i anslagsnivån och antalet ansökningar och undvika plötsliga förändringar för de sökande.